Jag skall här redogöra i en uppsats om fyra sidor för Lena Sommestads bok: Från mejerska till mejerist. Jag skall försöka belysa författarens syfte med boken och hennes teoretiska utgångspunkter. Vidare hennes viktigaste förklaringar till maskuliniseringsprocessen inom mejeriindustrin och utbildningspolitikens påverkan på den samma.

Lena Sommestad skriver själv att det övergripande syftet med hennes framställning är att öka vår kunskap om könsarbetsdelningen som ett historiskt och socialt fenomen. Hon har valt mejeriyrkets maskuliniseringsprocess från 1850-1950. Mejeriyrket ansågs som ett typiskt kvinnligt yrke på 1800-talet, medan det idag helt domineras av män. Varför kvinnorna försvann från mejeriindustrin är hennes centrala fråga. Vad hon vill visa med sin undersökning är att det inte finns någon given arbetsdelning baserad på det enskilda arbetets innehåll, utan att arbetet snarare kodas som manligt eller kvinnligt beroende av historiska och kulturella processer.

Sommestad menar att man kan renodla två teoretiska förkaringsansatser till könsarbetsdelning. Den första förklarar arbetsdelningen som ett rationellt svar på biologiska och socialt givna skillnader mellan könen. Så förklaras val av manlig arbetskraft som att män är fysiskt starkare och mer välutbildade än kvinnor. Medan val av kvinnlig arbetskraft förklaras av kvinnors lägre löner. Vidare förklaras kvinnors val av lågbetalda, okvalificerade arbeten med att de hellre väljer att investera sin tid i familjen istället för i arbetet.

Den andra förkaringsmodellen, som är utgångspunkten för Sommestads studier, lägger inte tyngdpunkten vid ekonomiska och rationella överväganden, även om de kan erkännas en viss betydelse, utan hon ser könsarbetsdelningen främst som utfallet av en politisk och kulturell process. "Ansatsen implicerar att manliga och kvinnliga arbeten inte främst karaktäriseras av sitt konkreta innehåll, utan av sin inordning i ett större politiskt och kulturellt sammanhang."(Från mejerska till mejerist, sid 20)

Efter att ha tagit del av tidigare forskning och teoriutveckling lägger Sommestad tyngdpunkten på tre centrala teman i sin framställning, nämligen: Ekonomisk och teknisk utveckling. Här analyseras maskuliniseringen utifrån mejerihanteringens industrialisering. Den kulturella innebörden analyserar historiska föränderliga och motstridiga kulturella föreställningar om mejeriarbetets genuskodning. Och det politiska temat studerar historiens aktörer som ämbetsmän, politiker, arbetsgivare, mejerister, mejerskor osv.

Lena Sommestad säger på sid 214 i sin bok att maskuliniseringsprocessen inom mejeriyrket främst berodde på tre centrala förändrinsprocesser: Den industriella produktionsteknologins genombrott, den kulturella innovationsspridnigen från utländsk mejerihantering och framväxten av en ny slags kvinnlighet i industrialismens Sverige. Viktigt är också att notera att Sommestad ser maskuliniseringsprocessen som en process som inte kan förklaras entydigt genom en förklaringsmodell, utan att de olika förkaringsmodellena samverkade till denna process. Vidare anser författaren att de politiska aktörerna handlade utifrån var de befann sig idémässigt i de olika förändringsprocesserna, och att de i sin tur bidrog till dessa.

Jag kommer i min framställning inte närmare gå in på hur mejeriyrket uppfattades på 1800-talet utan vill istället koncentrera mig på maskuliniseringsprocessen. Vi kan väl bara konstatera att mejerihanteringen i Sverige var en sysselsättning med en stark kvinnlig kodning på 1800-talet, trots att det innebar ett självständigt arbete där kvinnorna hade produktions- och ledningsansvar. Dessutom innebar yrket tunga lyft.

Den industriella maskinteknologins genombrott innebar att mejerihanteringen inte automatiskt ansågs som en kvinnlig syssla. I början av detta genombrott ser man att det råder en konflikt härom, och den konflikten grundar sig på att vetenskap och teknik länge har haft en manlig kodning i det västerländska samhället med dess början på 1600- och 1700-talen. Detta bland annat därför att kvinnor länge utestängdes från universiteten med dess utbildningar. Dessutom befästes tanken, att naturvetenskap och teknik tillhörde männens områden ideologiskt, då man länge ansåg att kvinnor var irrationella och känslosamma, och därmed inte lämpade för tekniska och intellektuella arbeten.

Enkelt utryckt kan man säga att processen såg ut så här: Mjölkhanteringen började industrialiseras, det innebar inte bara att maskiner kom in, utan också att mjölkhanteringen blev mer centraliserad och storskalig. Till att börja med blev männen maskinister och ledningsansvariga medan kvinnorna stod för produktionen. Men så småningom, ju mer mekaniserad tillverkningen blev, ju vanligare blev det med manliga produktionsarbetare.

Vetenskapliggörandet av mjölkhanteringen i samband med industrialiseringsprocessen innebar också att mjölkhanteringen kunde ses från ett vetenskapligt - underförstått manligt - perspektiv. Här menar författaren att mjölkkontrollföreningarna som skulle kontrollera mjölkkvalité och utfodring bidrog till maskuliniseringsprocessen genom att dessa kontroller genomfördes av män. Med andra ord blev det legitimt för män att närma sig mjölken när det skedde i ett vetenskapligt definierat sammanhang.

Här kan man också se en regional skillnad. I de mer agrara miljöerna där det låg nära till hands att associera mjölkhanteringen med kvinnor levde den kvinnliga dominansen kvar längre, än i de mer industrialiserade och urbana miljöerna, trots att mjölkhanteringen ibland hade fått en maskinteknologisk karaktär.

Vi kan alltså se att män kom in i mjölkhanteringen redan på 1800-talet som ledningsansvariga och maskinister, men trots mekaniseringen utgjorde kvinnorna basen för mejeriproduktionen ända fram till 1920-talet. Det var inte förrän på 1930-talet män började dominera även inom produktionen och detta hade dels att göra med den omstrukturering av mejeriindustrin, med en accelererande maskinteknologi och vetenskapliga rön, som jordbrukskrisen hade tvingat fram.

För att se om den här förklaringsmodellen stämmer har Sommestad gjort en grundlig analys av könsarbetsdelningen i den svenska mejeriindustrin 1930. Analysen visar att det finns en koppling mellan industrialisering och maskulinisering: De industrier som var mer industrialiserade var också mer mansdominerande. Men analysen visar också att det fanns en stor regional skillnad som inte hade att göra med graden av mekanisering och här kommer vi in på den andra förklaringsmodellen:

Man kan se att män hade kommit in i mjölkhanteringen redan på 1800-talet i länder som Schweiz, Holland, England och den tyska östersjöprovinsen Holstein. Dessa regioner kännetecknas av en tidig specialisering och kommersialisering inom mjölkhanteringen. Särskilt England och Holstein kännetecknades av en tidig agrarkapitalistisk utveckling, och detta innan en mekanisering av yrket hade ägt rum. Detta kulturella synsätt på mjölkhanteringen kom till Sverige genom Danmark och då främst till slättbygderna i sydvästra Skåne som ju har många andra kulturella likheter med Danmark och kontinenten. En annan del av Sverige som påverkades av detta kulturella synsätt var Stockholm och mälardalen med dess slättbygder och som Sommestad menar generellt kännetecknas av en stor mottaglighet för innovationspridning.

I det här sammanhanget låg alltså T.ex. Norrland långt bort från innovationspridningens centrum. Men Norrland kännetecknades också av en helt annan jordbrukstradition än slättbygderna i sydvästra och mellersta Sverige. I Norrland kunde inte hushållen livnära sig på inkomsterna från spannmålspoduktion och boskapsskötsel, utan här spelade jakt, fiske och skogsbruk också en stor roll för försörjningen. De senare aktiviteterna var manligt betingade, varför kvinnornas ställning inom jordbruk och kreaturskötsel var mer given. Här kan man också se att andra delar av Sverige med en liknande agrar miljö, t.ex. Kristianstads län, följer en viss eftersläpning när det gäller innovationsspridningen trots att de kan ligga nära ett innovationscentrum. De här regionala skillnaderna får också stöd av de analyser som Sommestad har gjort.

Sommestad ger en ganska enkel förklaring till att Stockholm och mälardalen tidigt tog del av innovationsprocessen, genom att hänvisa till att det är områden som brukar ha försprång när det gäller innovationspridning. Det låter rimligt, men vad jag tänkte på (eftersom jag läst geografi) är likheterna i jordmån osv som kännetecknar mälardalen och sydvästra Skåne. Dessa områden är befriade från inlandsisens svårbrukbara morän, eftersom de låg nedanför inlandsisens rand. Det var dessa områden som bosattes och brukades först i Sverige (i alla fall i någon större omfattning) och som först kännetecknades av storskaliga jordbruk på 1800-talet eftersom slättbygdernas jordar medgav detta. Frågan blir alltså om Stockholm som huvudstad och innovationscentrum hade den avgörande betydelsen, eller om det var de liknande jordbruksförhållandena som var de avgörande. Jag tror på de senare även om det inte innebär någon motstridig uppfattning.

Till att börja med kan sägas att kvinnornas del i produktionen alltid har varit självklar, särskilt bland de lägre klasserna var det otänkbart att inte alla i familjen hjälpte till med försörjningen. Även om det rådde arbetsdelning inom jordbruket så var de kvinnliga arbetena inga lätta arbeten precis, utan kvinnan förväntades vara stark och "hugga i" när det behövdes. Att kvinnor skulle vara hemma och ta hand om barnen var en företeelse som började i de borgerliga miljöerna på 1700-talet, där det ökade välståndet möjliggjorde enförsörjarfamiljen. I dessa miljöer började en ny slags kvinnlighet således växa fram, som bland annat framhävde kvinnans skönhet och fingerfärdighet i motsats till muskelstyrka osv.

Så småningom började den här kvinnligheten att spridas neråt i samhället, främst i de urbana miljöerna, där industrialiseringen hade lett till ett ökat välstånd även bland arbetarna. I början på 1900-talet började det förväntas av kvinnorna att de skulle sluta arbeta när de skaffade familj och detta ledde till att kvinnans arbete sågs som tillfälligt. För att ha någon nytta av sitt tillfälliga arbete skulle kvinnan helst ha ett arbete som kom henne till godo när hon gifte sig. Dessa arbeten kunde t.ex. vara hembiträde, barnsköterska, ekonomiföreståndarinna, eller dietspecialist. Att arbeta som mejerska blev inte lika självklart, speciellt inte i de urbana och industrialiserade områdena, där mejerskeyrket hade blivit mer mekaniserat och kopplingen till hemmet inte längre var självklar. (Det framhölls också att mejerskeyrket var för tungt för kvinnorna, men det var ett irrationellt argument eftersom yrket hade blivit lättare efter mekaniseringen.)

Belägg för dessa uppfattningar får Sommestad återigen i sina analyser som visar att mejerskorna på 1920- och 30-talen nästan uteslutande kom från en agrar miljö.

Den här processen utvecklades först långsamt, men den får en kulminering på 1930-talet då depressionen och arbetslösheten gjorde att man ifrågasatte kvinnans roll i mejerihanteringen. Det var bättre, menade man, att männen fick jobben eftersom de hade en familj att försörja. En annan bidragande orsak till flykten från mejerskeyrket kan också ha varit att kvinnor fick nya karriärmöjligheter på annat håll i samhället, bl.a. inom kontor och den offentliga vården där statusen ofta var högre.

Den här frågan är lite svårare att besvara. Dels tycker jag att Sommestad är otydlig i sin egen tes, vilket förmodligen beror på de otydliga och paradoxala utbildningspolitiska ageranden som förekom, och som ledde till olika tvetydiga utbildningssystem.

Sommestad menar i korthet att de skilda skolsystem som växte fram i början på 1900-talet för mejerister och mejerskor undergrävde mejerskornas framtida roll i yrket eftersom de fick en mer hantverksmässig och produktionsinriktad utbildning. Detta skulle så småningom leda till att de förlorade i konkurrenskraft mot mejeristerna, som fick en bredare, mer teoretisk utbildning som bättre svarade mot de krav som den framväxande storskaliga mejeriindustrin skulle få.

Samtidigt kan man säga att mejeristationerna för kvinnliga mejerskor gynnade kvinnor i förhållande till män eftersom det där fanns fler platser.

Under mellankrigstiden förekom en debatt om de olika utbildningssystemen. Det var främst de kvinnliga mejeristationerna som blev kritiserade. Man menade att de var sämre anpassade till den mekaniserade mejeriindustrin. Det tillsattes olika utredningar för att klargöra den frågan, och de flesta av dem förordade en mer teoretisk utbildning för kvinnor. Så blev dock inte fallet i 1921 års reform och vidare uteblev reformer efter 1928 års utredning. När den stora reformen sedan kom 1938, med en likriktad utbildning för män och kvinnor, var det försent menar författaren. Resultatet blev att kvinnorna flydde mejeriyrket.

Här hänger jag inte riktigt med i svängarna. Jag tycker att Sommestad förklarar kvinnornas flykt 1938 alldeles för lättvindigt. Skulle reformen ha lett till att kvinnor hade stannat kvar i yrket om den hade kommit tio, femton år tidigare? Vidare menar hon att den nya utbildningen blev på männens villkor och att kvinnorna inte hade den psykiska förmågan att ta upp kampen. Jag kanske inte har någon bättre förklaring, men man kan ju fråga sig varför kvinnorna inte hade försökt förbättra sin situation tidigare. De organiserade sig t.ex. inte i fackföreningar, vilket männen hade gjort. Man kan också fråga sig om det verkligen hade gjort någon skillnad, i dåtidens genusklimat, om kvinnorna hade haft mer "manliga" utbildningar. Exemplet med Soffi Eriksson, på sid 177, som hade gått Alnarps manliga mejeriskola, visar att arbetsgivarna inte främst tänkte på vilken utbildning mejeristerna/mejerskorna hade gått, när de ville tillsätta ledningsansvariga, utan att de såg till vilket kön de hade.

Sommestad säger på sid 178 i sin bok, att den könsdifferentierade undervisningen hade störst betydelse indirekt genom att den ideologiskt befäste de samhälleliga föreställningarna om manligt och kvinnligt mejeriarbete. Befäste? Ja, utbildningen följde mejeriarbetets tendens till könsdifferentiering, inte mycket annat enligt min mening. Särskilt om man tänker på att de möjligheter som ändå fanns för kvinnor ofta inte utnyttjades av dessa! Det kan man jämföra med männen som ofta stod i kö till de kvinnliga mejeristationerna.

Vad berodde kvinnornas agerande på? Det är svårt att sätta sig in i hur tidigare generationer tänkte. Idag verkar det ju otroligt korkat av kvinnorna att inte försöka ta del av möjligheterna som ändå fanns. Men de kanske trivdes med sitt hantverksmässiga yrke och flydde det när tekniken kom in därför att de inte var intresserade av teknik. Och varför de inte var intresserade av teknik berodde väl på den samhälleliga uppfostran som flickor fortfarande får. Medan pojkar leker med bilar så leker flickor med dockor. Det man känner sig främmande inför och som man inte kan något om tycker man heller inte är roligt. Och egentligen, hur korkat var det? Det var väl inte så roligt att stå vid maskiner när det fanns andra karriärmöjligheter för kvinnorna vid den här tiden. Männen hade ju inte så mycket att välja på i arbetslöshetens Sverige.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Sommestad har lyckats med sin uppsats och syftet med denna. Hon är grundlig och lägger fram bra bevisföring för sina teser. Syftet med uppsatsen var att visa att könsarbetsdelningen inom mejeriyrket berodde på sociala och kulturella förändringar och det tycker jag att hon har visat. Vidare menar hon att industrialiseringsprocessen, den kulturella innovationsspridningen och den nya synen på kvinnlighet var de viktigaste komponenterna för maskuliniseringsprocessen inom yrket. Detta är också väl belagt. Bristen i hennes argumentering kommer inom det utbildningspolitiska området, och då inte för att hennes material och källor inte är grundligt framlagda och genomarbetade, utan främst för att de utgör olika tolkningsmöjligheter.

Till abirs hemsida

Till mina elevarbeten