Uppgift 1.

 
Vad Sawyer, Lindquist och Bois försöker göra är rätt intressant. De försöker förklara samhället som det såg ut i tidig medeltid och hur det förändrades. Det är inte alldeles lätt då det inte finns många samtida källor från exempelvis 800-, och 900-talen. Det finns dock källor från 1100- och 1200 som försöker förklara de förhållanden som rådde århundraden tidigare, men då var samhällsomvandligen redan ett faktum.

Problemet som jag ser det (främst för Sawyer och Lindquist) är hur man skall förstå en förändring av samhället om man inte vet varifrån samhället har utvecklats, man vet helt enkelt inte hur samhället såg ut under tidig medeltid. Sawyer och Lindquist försöker komma tillrätta med det och de lyckas olika bra.

Sawyer

Sawyer börjar med att tala om för oss att vår tidigaste historia är höljt i dunkel och att den bild vi har av vikingatiden ofta kommer från källor som tillkom flera århundraden senare. Han försöker visa hur dessa skrifter kom till. Han visar att det dels var de nyomvända kristna som försökte förstå sin egen historia och sätta den i ett kristet historiepespektiv, och att det dels skrevs texter som ville belysa vissa släkters betydelse i historien. Detta gör dessa skrifter opålitliga som källor för vikingatiden.

Sedan går Sawyer in på samtida källor. Problemet med samtida källor är att de ofta är skrivna av människor utanför Norden. Detta beror på att Nordmännen inte hade någon egentlig skriftlig historietradition innan införandet av kristendomen. Det vi kan få reda på genom dessa skrifter är alltså hur andra folkslag såg på vikingarna.

De samtida skrifterna som finns bevarade, skrivna av nordmännen själva, är runskrifterna och dessa utgör ibland problem. De flesta runskrifter som finns bevarade är av sten och dessa är ojämnt fördelade över Norden.

Man har också svårigheter att tolka vissa skrifter och många kan inte dateras exakt. Dessutom har uppmärksamheten legat på de stenar som omnämner färder till havs och dessa utgör en mycket liten del av runskrifterna. Det är också dessa skrifter som Sawyer koncentrerar sig på och därmed utlämnar han en värdefull källa som skulle kunna tala om för oss hur samhället såg ut på hemmafronten.

Vidare tar han upp värdet av mynt och ortnamn som källor men även problematiken kring dessa.

Även om Sawyer anstränger sig för att tala om för oss hur osäkra alla källor är så har han ändå gjort ett försök att tolka dessa. Frågan blir nu hur han försökte förklara samhällsomvandlingen!

För det första vet jag inte om Sawyer verkligen försöker förklara någon sådan övergång. Självklart tas detta upp lite grand men det är inte Sawyers röda tråd. Vad Sawyer försöker belysa är vilka vikingarna var och varför de for över haven. Han nämner nästan ingenting om hur samhället såg ut här hemma.

Vad Sawyer kommer fram till om själva samhällsomvandlingen är detta: Det fanns en rad småkungar i Norden, vilkas funktion han inte tar upp. På 800-talet kan dessa inte ha haft någon större maktbefogenhet. De män som gav sig ut för att plundra kan ha varit småkungar, men det är mer troligt att de var äventyrare, eller landsflyktiga. De hade små flottor och levde på att plundra.

Mot slutet av vikingatiden (1000-talet) blir vikingaflottorna allt större och plundringstågen börjar ledas av kungar. Var kungarna kommer ifrån tar inte Sawyer upp. Var de vikingar som blivit så mäktiga att de kunde kalla sig kungar eller var det de inhemska kungarna som började med vikingatåg?

I vilket fall som helst så ledde både vikingatågen och handeln till att man kom i kontakt med det kristna Europa och även om viss mission hade förekommit på 800-talet i Norden, så var det inte förrän på 1000-talet vi får höra talas om kristna vikingakungar. Dessa omvände sig ofta i utlandet och förde med sig kristendomen hem. Kristendomen var ett bra redskap för dessa kungar och de importerade skrivkunniga administratörer och biskopar som stödde deras maktposition. Då började också de första biskopsdömena att inrättas i Norden och dessa hade i sin tur behov av en stark kungamakt. På 1100-talet fanns kungagods spridda över hela Norden. Varför dessa kom till tas inte upp, men att de var viktiga för kungens maktställning är tydligt.

På 1100- och 1200-talen finns det alltså färre men mäktigare kungar i hela Norden, som hade en maktställning över stora geografiska områden.

Sawyer tar faktiskt inte upp hur samhällsstrukturen såg ut innan dessa förändringar ägde rum och heller inte hur de såg ut efter dessa. Han tar heller inte upp och förklarar hur dessa händelser har gått till. Vad Sawyer istället gör är att kritisera gängse uppfattningar ur en rad synvinklar, men han kommer egentligen inte med egna teorier. Åtminstone inte som jag kan se. Har man mer historisk skolning kanske man kan läsa mellan raderna, men om man håller sig till det som faktiskt står i boken finns så finns det inga sådana förklaringar.

Lindquist

Fördelen med Lindquist bok är att syftet med boken just är samhällsomvandlingen. Då främst den feodala statens framväxt i Sverige, som han definierar som ett klasssamhälle.

Det som kännetecknar den feodala samhällsstrukturen enligt Lindquist är att den har en centraliserad hierarkisk maktstruktur med en kung i ledningen och en ämbetsmannaaristokrati. Systemet bygger på förekomsten av regelbundna och institutionaliserade överföringar från befolkningen till kungen, aristokratin och kyrkan. Vidare är territoriella indelningar ett resultat av staten, statsmakten och klassamhällets uppkomst. Detta system fanns på 1200-talet. Innan detta system var uppbyggt fanns således ett annat samhällsystem som inte hade något med stat att göra. Hur såg då detta samhälle ut och hur omformades det?

Lindquist menar att det fanns två skattesystem i det tidigmedeltida svenska samhället. Ett dominerade i Uppland och i viss mån övriga mälardalen. Dessa skatter togs från prestationer som vilade på stora kollektiv. Då hade den militära ledungen blivit föråldrad och skatterna hade omvandlats till en permanent skatt.

Det andra skattesystemet fanns i t.ex. Västergötland. Där utgick skatterna från de enskilda bondehushållen, den hade växt fram från en ambulerande kungamakt. Gengärden hade blivit permanent.

Statsmakten växte alltså fram utifrån skilda förutsättningar i de olika landskapen.

Lindquist framhåller också att det har varit vanligt för många kungadömens framväxt att först börja med extern tillägnelse genom plundringståg och tribut-tagande av andra folk. När dessa folk sedan gjort för mycket motstånd har den externa tillägnelsen övergått till en intern i form av skatter osv. Han försöker visa att ledungen förmodligen var av en offensiv karaktär som användes av hövdingar för extern tillägnelse. Det låter ju rimligt, men de män som i början av 800-talet gjorde vikingafärder var inte kungar. Vikingafärderna blev inte välorganiserade förrän runt 1000-talet och då kom kungar ofta att leda dessa företag. En förklaring till detta var att vikingahövdingarna gick i land och blev kungar. Det där är lite osäkert. Det viktiga enligt Lindquist är att de tidiga kungarna byggde sin maktposition på extern tillägnelse och en förmåga att knyta män till sig, samt att möjligtvis ha kontroll över någon marknadsplats.

Sedan får vi inte glömma bort att den nya staten i stor utsträckning var en sekundär stat. Man tog in ett fungerande samhällssystem från kontinenten och dess ideologi - kyrkan. Detta behandlar inte Lindquist särskilt väl utan han försöker förklara förutsättningarna för denna stats framväxt i de olika landskapen.

Annars ger Lindquist framställning ett logiskt intryck. Han förklarar ofta med hjälp av olika historiska teorier om stadsbildningar och de låter bra. Men egentligen vet jag inte om han har kommit fram till så mycket. Man vet inte så mycket om samhällets struktur under vikingatiden. Vad man vet är hur den såg ut på 1200-talet med dess kungamakt, kyrka och aristokrati. Visst låter det troligt att en förändring har gjorts från en extern tillägnelse i Uppland till en intern tillägnelse, men hur detta har gått till är svårt att dokumentera. Det är också svårt att få koll på vad vikingarnas del i detta var eller vad kungar och stormän hade för del i denna förändring.

Vad Lindquist kommer fram till är att denna förändring ägde rum och i viss mån varför men inte hur.

Bois

Bois försöker förklara den generella samhällsomvandlingen i Frankrike och Europa genom att fokusera sig på ett litet område i Frankrike där det finns gott om källor från millenieskiftet. Det är klostret i Cluny som tillhandahåller dessa och det är dess omgivningar han utgår från när han gör sin analys.

Det första Bois försöker påvisa i sin bok är att samhället före år 1000 inte var ett feodalt samhälle utan att det i själva verket var en förlängning av det antika. Det var ett slavsamhälle baserat på tre klasser : Aristokrati, bönder och slavar.

Städerna var också i viss mån antika, de hade inget större utbyte med landsbygden runt omkring och ofta var det långt till närmaste stad. (Om man inte hade någon häst.)

Ute på landsbygden var de flesta bönderna fortfarande självägande. Livegenskap existerade i mycket liten utsträckning och steget till livegenskap från att ha varit självägande var stort.

Så vad var det som hände och hur blev samhället feodalt? I stort förklarar Guy Bois det så här: För det första hade staten försvagats sedan sexhundratalet och skatterna på bönderna fungerade inte. Sedan hade Cluny-klostret börjat inta en ledande ställning och omkring år 1000 så ägde de ca 1/3 av all mark i omgivningarna.

Sedan en tid hade också befolkningen och produktionen börjat öka, vad som föranledde vad är svårt att dokumentera men man gjorde en del tekniska framsteg inom jordbruket; plogen, ett nytt harnesk för hästar, vattenkvarnen och det nya treskiftet. Detta ledde till mer produktion och en befolkningsökning.

Klostret i Cluny började även att tillverka silvermynt med mindre valörer än de gamla guldmynten, som det inte hade funnits så många av. Mynt började spridas på landsbygden, marknader började uppträda i beroendeförhållande till landsbygden och nya städer med en ny funktion tog form. Bönderna kunde nu börja sälja sitt överskott och lättare byta till sig andra varor. Detta var en förbättring för bönderna. Men samtidigt började man sälja jordegendomar och en bonde som satte sig i skuld kunde lätt förlora sin mark. Egendomarna blev även mindre till ytan i Cluny området, eftersom befolkningen hade ökat och fler människor nu lade anspråk på den jord som skulle ärvas. Detta ledde till, i samband med vissa svält- och sjukdomsepedemier, att bönderna blev fattigare. För att få en någorlunda säker inkomst valde många bönder att ge sin jord till klostret, då hade de åtminstone en viss rätt till jorden, men i gengäld förlorade de sin frihet. Att man ställde sig under kyrkan och inte under andra stormän, berodde på att man ansåg det vara förnedrande att arbeta för någon annan.

Så småningom ledde detta till att de stormannafamiljer som ändock fanns, kände sig hotade av kyrkan, och det är nu den feodala revolutionen sätter in med en hel del upplopp under en 40-års period just runt millenieskiftet. De som stod för upploppen var de gamla aristokraterna som hade militära medel, och dessa riktades nu mot kyrkan.

Vad skulle kyrkan göra nu? Med tanke på att kyrkans män ofta kom från dessa aristokratfamiljer så är det svårt att tänka sig att de skulle vilja "slå ned" motståndet. De gjorde de inte heller. I stället Legitimerades krigarna och de började ses som en krigarklass till skydd för bönderna och kyrkan. Den nya ordningen hade fötts. Samhället bestod nu av de som bad, de som krigade och de som arbetade.

Det här är förstås en grov förenkling av Guy Bois förklaring, men det är ändå ramen för hans framställning som jag uppfattar den.

Jag tycker Bois har lyckats relativt bra med sin förklaring, han tar god tid på sig och går in på djupet i många frågor. Han lyckas särskilt bra med att bevisa att samhället mer eller mindre var antikt på 900-talet, och att städerna hade annorlunda funktioner före och efter feodalismens inträdande på scenen. Vidare så förklarar han den agrara produktionsökningens och den ökande handelns betydelse för samhällsomvandlingen väldigt bra.

Det ända jag inte riktigt förstår är den så kallade revolutionen. Stormän gjorde uppror mot kyrkan men lugnade sig snart. Varför? Vilken förbättring hade gjorts för dem? Fick de mer mark? Och tanken att man inte ville arbeta för någon annan, utom möjligtvis för kyrkan, när försvann den? Feodalismen som jag ser den är att vissa herrar ägde gods med livegna som de hade myndighet över. Hur fick de det? Det tar inte Guy Bois upp. Det ända han tar upp är hur kyrkan lyckades med detta. När ändrades den mentala inställningen hos människor så att de frivilligt började arbeta hos godsherrar och skänka dem sin egendom? Det skulle jag vilja veta!

 
Uppgift 2

I den andra uppgiften skall vi redogöra för kyrkans roll och betydelse i det medeltida samhället. Det är två författare som direkt belyser och koncentrerar sig på detta, nämligen Jacques Le Goff och George Duby. Därför har jag valt att utgå från deras böcker i denna andra uppgift.

Jacques Le Goff

Le Goff säger sig försöka belysa i sin bok att ockrarna var början på kapitalismen och att dessa hindrades i sin utövning genom kyrkans syn på ockret. Han menar att det inte var förrän denna syn lättade på 1200-talet som ekonomin och samhället började avancera mot kapitalismen. Lättnader för ockraren gjordes bland annat genom införandet av skärselden som gjorde det möjligt för honom att nå paradiset.

Det första fel som Le Goff gör enligt mig är att han tar för givet att kyrkans syn på samhället är den förhärskande överallt. Han diskuterar inte ens att det skulle kunna vara annorlunda och i och med det faller hela hans resonemang. Kanske är det jag som är dum, kanske var kyrkans syn förhärksande men det är något som är svårt att bevisa eller motbevisa eftersom vi nästan bara har kyrkliga källor från åren 1000 -1200. (Som jag uppfattat saken.)

Vilka av dessa källor använder sig Le Goff av? Han använder sig av sk "exempla". Dessa var något slags predikotexter som prästerna använde. I dem kan man se att en ockrare mer eller mindre var förbannad till helvetet genom sin synd. Och nu säger Le Goff att eftersom alla var religiösa vid den här tiden så är det inte troligt att det fanns många ockrare. Hur kommer det sig då att det finns så många exempel om ockrare i dessa texter? Le Goff menar att de skulle utgöra någon slags skrämselpropaganda. Personligen tycker jag att texterna visar att ockret var väl utbrett, och om ockret var väl utbrett under den här tiden trots kyrkans motstånd faller återigen hans resonemang. Dessutom fanns det judar och utlänningar som kunde ägna sig åt ocker utan någon inblandning av kyrkan.

Så småningom ändrades kyrkans syn på ocker säger Le Goff. Man började skilja på rättmätig ränta och ocker, på köpmän och ockrare osv. Han säger t.ex. att en årlig ränta på 33,5 % mellan år 1000 och 1200 måste ha blivit det tillåtna taket, men visar även på exempel med högre ränta som var fullt tillåtna. (Inte vet jag, men 33,5 % ränta på ett år låter mycket i mina öron.) Vad som nu börjar fördömas är således omåttlig ockerränta. Kyrkan börjar även tillåta vissa former av ocker under vissa förutsättningar, som att ockraren är måttlig, arbetsam osv. Vad bevisar det här? För det första nämner Le Goff att en skillnad på ocker och ränta alltid har förekommit. För det andra kan man fråga sig om kyrkan ändrade synen på ockret eller om kyrkan helt enkelt fick anpassa sig till de rådande förhållandena. Varken det ena eller det andra är bevisbart.

Jag vet inte hur den ekonomiska historien ser ut. Det är möjligt att ekonomin och kapitalismen fick sin början på 1200-talet. Hur detta kom sig försöker Le Goff förklara men lyckas inte särskilt bra. Dels så skriver han inte mycket om ekonomin överhuvudtaget utan en stor del av hans bok tar upp predikotexter som fördömer ockraren på olika sätt och som i realiteten inte bevisar någonting. Dessutom innehåller predikotexterna själva många gånger motstridiga uppgifter till det Le Goff försöker bevisa. Bland annat tar en del predikotexter upp om hur ockrare har fått en hög samhällsställning och hur de har gift in sig i mäktiga släkter. Visar inte det att synen på

ockraren kunde vara annorlunda i verkligheten, utanför kyrkans ramar? Le Goffs bok är full med sådana här motstridiga uppgifter trots att han har valt sitt källmaterial uteslutande från kyrkans män.

En annan sak som Le Goff och många historiker gör och som är allmänt accepterat i hela den vetenskapliga universitetsvärlden är att han utgår från en tes och sedan försöker bevisa denna med väl valda källor. Detta leder till konstiga argument och åsidosättandet av källor som inte stöder den egna tesen. Vad är det man vill komma fram till genom detta förfaringssätt? Vill man komma närmare sanningen? Närmare sanningen kommer man definitivt inte. Det enda sättet att komma närmare den är om man forskar med alla korten på bordet och försöker få en sammanhållande bild, oavsett hur den bilden kommer att se ut när man är färdig.

Jacques Le Goff har skrivit en bok om ockret. Han har försökt påvisa kyrkans inflytande över den ekonomiska utvecklingen under medeltiden. Han har inte lyckats särskilt bra.

George Duby

Till att börja med vill jag säga att jag har väldigt svårt att hitta den röda tråden i Dubys bok - om det finns någon. Han säger själv i slutet av boken att han har försökt visa hur de äktenskapliga formerna kom att utvecklas genom samverkan av kyrkan och världsliga mäns inflytande mellan 1000- och 1100-talen. Så vitt jag förstår förklarar han det hela så här:

Så sent som på 800-talet så befattade sig inte kyrkans män med äktenskapet. Det ansågs köttsligt och skamligt och de överlät därför detta till lekmännen. Man vet inte säkert hur äktenskapsformerna såg ut på den här tiden, men man kan anta att äktenskapet kunde vara någorlunda löst hållet och man kunde ha konkubiner vid sidan om.

I början på 1000-talet verkar denna uppfattning fortfarande vara i ropet. Det visar bland annat Robert den frommes olika äktenskap där han skilde sig lite hur som helst utan att någon av kyrkans män tycks reagera.

Men kyrkan hade börjat smyga in lite moral i det äktenskapliga livet och de tre sakerna man skulle hålla reda på enligt kyrkan var; monogami, exogami och incest. Detta var i motsatsförhållande till aristokraternas moral som först och främst tänkte på sin släkts ära och vikten av att få modiga avkommor (söner). Detta ledde till att man ofta gifte om sig. Och som sagt i början av 1000-talet var detta inget problem för kungahusen eller aristokraterna.

Men kyrkan hade börjat lägga sig i lite grand och det gillade inte kättarna. De menade fortfarande att äktenskapet var skamligt och att kyrkan gjorde väl i att inte befatta sig med detta. Detta ledde till polemik både mellan kättarna och kyrkan och mellan olika kyrkomän med olika uppfattningar. Slutsatsen blev denna: Konkubinatet skulle inte längre vara tillåtet. (I alla fall inte om man hade en legitim maka.) Kropparnas förening utanför äktenskapet förbjöds och prästerna förbjöds gifta sig. Genom detta höjdes äktenskapets värde, prästerna kunde nu inte bara befatta sig med det, utan äktenskapet skulle från och med nu inte lyda under sedvänjan utan under den gudomliga lagen. Detta skedde under slutet av 1000-talet och ledde till en konflikt, på 1100-talet, mellan de världsliga herrarna och kyrkan. Kungar bannlystes hit och dit och det var inte någon ordning på någonting. Och kungarna var måna om kyrkans välsignelse även om de inte alltid följde påvens bud.

Som vapen i denna konflikt använde sig kyrkans män av helgonbiografierna, som visade hur "riktiga" äktenskap skulle gå till.

Så småningom kom också tanken att äktenskapet var ett sakrament, instiftat av Gud och att det skulle hållas heligt och ingås i en prästs närvaro. Detta gav extra tyngd och makt åt kyrkan. Kyrkans roll blev mer och mer erkänd under 1100-talets senare hälft. Men ännu kunde aristokraterna skilja sig om de åberopade incest.

Sedan tycker jag att Duby blir lite svamlig, han lyckas liksom inte slutföra sitt resonemang. Han börjar ta upp fiktions- instruktions-, och underhållningslitteratur som framhäver bland annat den höviska kärleken och historier om den bedragne äkta mannen, historier som kringgår äktenskapet. Duby menar att detta visar att de bägge moraluppfattningarna inte längre krockar med varandra. Att äktenskapet nu har blivit stabilt och legitimt.

Efter det tar Duby upp två olika säktkrönikor som skrivits vid sekelskiftet 1100/1200. Dessa skrifter skiljer sig markant mot de förra skrifterna som Duby tar upp. De är inte skrivna av kyrkan. Han använder sig av ett helt annat källmaterial, och som jag minns det tar krönikorna upp en lite lättsammare syn på äktenskapet. Skall det här betyda att kyrkan givit efter litet grand? Att de bägge moraluppfattningarna har sammansmält? Hur skall man kunna veta det om man inte samtidigt tar upp källor från kyrkligt håll från samma period?

Duby hävdar också i sin framställning att äktenskapet är en social och samhällelig institution som utgör grunden för varje kulturs struktur. Det är därför som kyrkan med sin ökade maktställning vill få kontrollen över äktenskapet. Ja ha. Är det meningen att jag skall godta det, så där utan vidare? Äktenskapet har en fundamental roll i varje samhällsformation, det är vad Duby säger, fastän han medger att vi inte vet hur de äktenskapliga formerna såg ut på 800-talet och fastän han medger att han kanske har färgade glasögon från sin egen tid och sitt eget äktenskap.

Kanske är jag ute och cyklar, men om vi leker med tanken att äktenskapet inte hade en fundamental roll i samhället på 800-talet så är det svårt att se varför kyrkan bemödade sig om att få kontroll över den.

En annan tanke jag får när jag läser Duby är att även om han försöker visa att kyrkans roll i äktenskapet blir allt tydligare så fortsätter kungar och aristokrater att antingen strunta i kyrkans bud eller kringgå dem, ända fram till 1200-talet, där Dubys bok slutar.

I stort tycker jag att Duby börjar sin bok bra och slutar den dåligt. Kanske skulle han behöva något århundrade till, men framförallt efterlyser jag en jämförelse mellan olika källor.