Jag ville välja ett regionalgeografiskt område i norra Kina, helst i anslutning till Beijing. Efter att ha läst på lite grand kändes det ganska naturligt att välja provinserna Hebei, Beijing och Tianjin. Hebei är en provins som omsluter stadsprovinserna Beijing och Tianjin. Beijing och Tianjin är egna administrativa områden som lyder direkt under regeringen och är jämställda med provinserna. Saker som sammanbinder dessa tre provinser till en region i min mening är; klimatet, alluvialjordarna, jordbruksförhållandena och att de har ungefär samma typer av industrier. De är alla tätbefolkade och de utgör alla Kinas forntida och nutida kulturcentrum med många universitet osv. Man kan självklart ifrågasätta den gränsdragning jag har valt; Hebeis gränser. Dessa valde jag dock av rent praktiska själ då det är lättare att få statistiska uppgifter rörande befolkning, area etc.

Jag skulle också vilja tillägga att det var svårt att få tag i bra kartor och riklig information. Jag skall här dock göra mitt bästa med den information jag lyckades få tag i.

Hebei är en kustprovins som ligger innanför Ho-Bai-bukten i nordöstra Kina och omfattar Nordkinaslättens norra del. Hebei gränsar nordöst till provinsen Lianing, nordväst till inre Mongolia, väst till Shanxi, söderut till Henan och sydöst till Shandong. Hebei sträcker sig i nordsydlig riktning mellan breddgraderna; 42,5° N och 36,0° N. I västöstlig riktning sträcker sig Hebei mellan medianerna; 114° Ö och 120° Ö.

Arean inklusive Beijing och Tianjin är; 216 100 km² . Då är Beijings area 17 000 km² och Tianjins area 11 300 km² .

Klimatet enligt Köppen är Dwa och Dwb. De har en kall och torr vinter med temperaturer ner till - 19° C och varma, fuktiga somrar med temperaturer upp till + 40° C. Medeltemperaturerna är dock i Beijing - 4,8° C i januari och + 25,8° C i juli. I Beijingområdet har de dessutom vår och sommarmonsunen som blåser från nord- och sydväst. Monsunregnen svarar för ¾ av Beijings årliga nederbörd.

Tidigt på våren förekommer det i Hebei sk. Yello-dust-storms, det är vindar från Gobiöknen som blåser i nordvästlig riktning och för med sig damm från denna.

Den årliga nederbörden i Hebei, Beijing och Tianjin är från 360 mm/år i inlandet till 635 mm/år vid kusterna. Då faller det mesta av regnet på sommarhalvåret.

Hebei korsas av många mindre floder och de flesta möts i "The Grand Canal" nära Tianjin. Från Tianjin rinner Hai-He österut till Bo-Hai bukten vid Tanggu (som är Tianjins hamn).

Hebeis yta upptar stora delar av Nordkinaslättens norra del som består av bördiga alluvialjordar. Slätten ligger 15 möh. och avgränsas i väster av Taihang- och Wutaibergen. Dessa berg når som högst 2870 möh. I norr avgränsas slätten av Yan Shan på vars högsta delar Kinesiska muren är byggd. Alla dessa berg är en del av Mongolian Border Uppland och skyddar slätten från de kallaste vindarna som annars skulle blåsa in från Inre Mongolia.

Naturtillgångarna utgörs av dels olja strax söder om Tianjin och i Bo-Hai-bukten. Olja finns också på Nordkinaslätten i sydost. Vidare finns det en del kol i Hebei, bl.a. finns det kolgruvor vid kusten utanför Beijing. I Kailuan nära kusten finns ett av Kinas fem viktigaste stenkolsfält. Kol och järnmalm bryts även på flera håll i bergen. Dessutom utvinns havssalt vid kusterna.
 
 

Innan jag går in på de kulturgeografiska aspekterna skulle jag vilja delge lite av områdets historia, detta för att sambanden mellan natur- och kulturgeografi skall bli klarare.

Nordkinaslätten har ett bra relativt läge och bra jordar med många floder. Arkeologiska utgrävningar har visat att området kring Beijing mycket väl kan ha befolkats av människor för över 500 000 år sedan. (Homo erectus Pekinesis.) Man vet i vilket fall att människor bosatte sig här för kanske 4 000 år sedan. Trakten kring Beijing är Kinas kulturcentrum och här har det funnits städer med skilda namn både vid nuvarande Beijing och i övriga Hebei som tjänat som huvudorter i feodalstater eller i självständiga stater under kinesiska eller främmande härskare.

I mer än 2 700 år har det funnits politiskt viktiga städer i området där Beijing nu finns. Under Yan-dynastin (1206 -1368) blev staden, då kallad Dadu, huvudstad för hela riket. Efter detta har huvudstäderna flyttats lite fram och tillbaka och Beijing har då under många perioder tjänat som huvudstad. Sista gången den återupprättades som huvudstad var 1949 då den Kinesiska folkrepubliken utropades.

Tianjin är också en stad med en lång historia. Med sitt strategiska läge har den varit en politiskt viktig hamnstad i över 1 000 år. På 1400-talet blev Tianjin en befäst garnisonstad, men i samband med Arrow-kriget slöts ett avtal år 1858 som öppnade staden för Utrikeshandel.

Efter kommunismen genombrott 1949 har mycket pengar investerats i industrier både vid Beijing, Tianjin och Hebei i övrigt.

Nordkinaslätten har mindre regn och en lägre temperatur än Lower Chang Basin, och här odlas inte heller mycket ris. Däremot kan man med fördel odla vete, majs, kaoling (durra), potatis, jordnötter, oljeväxter och frukt på de bördiga alluvialjordarna. Kring Beijing odlas vårvete norr om staden och vintervete och korn söder om den. Hebei är dessutom Kinas största bomullsproducent.

Förr i tiden hade man väldiga problem med Huang flodens (Gula floden) översvämningar men numera har man reglerat dessa genom att bygga dammar. Man har dock fortfarande problem med nederbörden då den är opålitlig och ibland råder det torka. Detta tillsammans med den stora befolkningen har medfört att Nordkinaslätten har problem att försörja sina invånare och mer land finns inte att ta i anspråk. Försörjningen kan bara säkras om en effektivisering av jordbruket kan äga rum.

Nordkinaslätten är en av världens mest tätbefolkade agrara områden med mer än 540 inv/ km² . I Hebei bor 61 082 439 inv. på en yta av 187 000 km² . Beijing med omgivande landsbygd är Kinas andra största stad och här bor 12 430 000 inv. Av dessa bor 6 100 000 i själva staden. Tianjin är Kinas tredje största stad med sina 10 746 000 inv. (1990, H.J.De Blij). Jordbruket är mycket betydande även runt städerna i detta område och 50 % av befolkningen är agrar.

Förutom städerna Beijing och Tianjin finns det en hel del andra städer i Hebei. Huvudstaden är Shijiazhuang. Vidare finns det industristäder som Tangshan, Xuanhua, Handan och Qiunhuangdao som är en hamnstad med specialisering på kolexport.

Beijing fick sin nuvarande muromgärdade kvadratiska grundplan åren 1403 -1420. Huvudgatorna sträcker sig rakt igenom staden i ett ordnat rutsystem som bildar mellanliggande stadskvarter. Dessa är strikt reglerade efter social funktion med Kejsarpalatset "Den förbjudna staden" i centrum.

Byggnaderna i "Den förbjudna staden" är låga envåningshus med lätta träväggar och massiva tak som hålls upp av diverse bjälkar. Dessa har visat sig vara jordbävningssäkra (Beijing kan ibland drabbas av jordbävningar) men mindre hållbara mot bränder och eldsvådor. Förr i tiden fick man inte bygga nya hus i Beijing som var högre än dem i den förbjudna staden, detta har medfört att staden fortfarande har en ganska låg profil. Men sedan 1949 har staden ändrat karaktär. Stadsmuren med sina många portar och stora delar av den äldre bostadsbebyggelsen har rivits. Istället har här byggts trafikleder, hotell, kontorshus och administrativa byggnader.

Hebei har en mångsidig industri, främst beroende på förekomsten av olja, kol, järnmalm och på produktionen av bomull.

Industrin är främst samlad till gruv- och industristäderna Tangshan i nordöst, som producerar cement, Xuanhua i nordväst och Handan i sydväst. Dessa har också en omfattande verkstadsindustri. Bomullsindustrin är omfattande vid städerna i sydväst och vid oljefälten växer en petrokemisk industri upp.

Qinhuangdao i nordöst är Kinas största kolexporthamn och är en av de 14 hamnstäder som öppnades för handel med utlandet 1980. I Qinhuangdao produceras också glas.

I Shijiazhuang produceras bomullstextilier, farmaceuter och gödningsmedel.

Shijiazhuang, Qinhuangdao och Tangshan är en del av ett industribälte som även omfattar Beijing och Tianjin.

Tianjin har i många årtionden varit centra för lättare industri. Efter 1949 blev Tianjin utvald för investering i industriell utveckling och mycket investerades i den kemiska industrin. Nu mer råder en specialisation på en produktion av järnmalm och stål. Men här produceras också en stor del papper, textilier och traktorer. Även elektronikföretag finns i anslutning till universiteten. Tianjin är norra Kinas viktigaste industri och handelscentrum med en av landets viktigaste utrikeshamnar.

Beijing är i kontrast till Tianjin Kinas politiska och kulturella centrum. Även om den industriella utvecklingen började komma igång efter kommunismens inträde så går denna inte att jämföra med Tianjins utveckling.

Beijinng har i hundratals år haft en hantverksmässig produktion av konsumtions- och lyxvaror för sina invånare och staden är känd för sin tillverkning av yllemattor, lackarbeten, porslin, broderier och varor av jade och elfenben.

Efter 1950 växte den tunga industrin fram. Förekomsten av järnmalm och stenkol ledde till att man då bl.a. byggde om ett järnverk från 1920- talet, till ett integrerat stålverk. I anslutning till denna har metallarbetande industrier växt fram, liksom oljeraffinaderier och petrokemiska fabriker. Vidare finns en omfattande verkstadsindustri som tillverkar jordbruks- och gruvmaskiner, generatorer, lokomotiv, jeepar och cyklar. En stor textilindustri har också växt fram, baserat på bomull från Hebei.

I universitetsområdet i nordvästra Beijing har sedan 1980- talet Kinas största koncentration av elektronikföretag och andra högteknologiska förtag vuxit upp.

Beijing har 49 institutioner med högre läroverk och många av Kinas mest prestigefyllda universitet, bl.a. Beijings universitet (grundat 1898) som har varit ett intellektuellt och politiskt centra ända sedan fjärde maj- rörelsen 1919. Qiunghuas universitet ligger också i Beijing, detta öppnades 1911 och blev snabbt Kinas ledande universitet inom social- och naturvetenskap. Vidare finns Folkets universitet som gjort sig känd för sin ekonomiska vetenskap.

I Tianjin finns Nakais universitet, Hebeis universitet och Tianjins universitet med teknisk inriktning.

Beijing är en av Kinas stora kommunikationscentra. Beijings internationella flygplats ligger ca 20 km nordöst om centrum är även den viktigaste knutpunkten i det kinesiska inrikesflyget.

I Beijing utstrålar fem stora järnvägssystem från järnvägsstationen sydöst om centrum som går till Kinas mest avlägsna delar. Dessutom finns där järnvägslinjer med regional räckvidd.

Kommunikation med orter inom 200 km avstånd sker främst med bussar på de 13 stora motorvägar som strålar ut från staden. Inom Beijing finns en kollektivtrafik som omfattar bussar, trådbussar och tunnelbana.

Personbilar är inte så vanliga i Bejing men till trafikbilden hör lastbilar, skåpbilar, taxibilar, företagsägda personbilar och framförallt; ca 6 milj cyklar.

Tianjin är en viktig hamnstad med hamnen Tanggu som sköter både in- och utrikeshandel. Liksom Shanghai hade Tianjin sin moderna start som treatyport men den började inte att växa till sig förrän efter 1949 då investeringar gjordes, bl.a. byggde man en artificiell port och kanaler grävdes ut. I likhet med många av Kinas hamnar är den dock inte så bra utan måste p.g.a. klimatet hållas isfri med isbrytare på vintern. Dessutom är vattnet svårt att navigera då Hai He är ett siltrikt vatten. Staden är ändå så bra placerad att den handhar 10% av Kinas in- och utrikeshandel.

Hebei, Beijing och Tianjin ligger vid kusten på nordkinaslätten norra del och är omgiven av berg i väster och norr. Jordarna korsas av många mindre floder och består av bördiga alluvialjordar. De har ett tempererat skogsklimat och vintrarna är kalla och torra medan somrarna är varma och fuktiga. Naturtillgångarna består av olja, kol och järnmalm. Här bosatte sig människor för över 4 000 år sedan. Någorlunda isolerat utvecklade de en civilisation som har bestått till våra dagar.

Idag är området norra Kinas mest tätbefolkade och även om 50% av befolkningen är agrar och odlar saker som vete, majs, korn, oljeväxter och bomull så finns det många industristäder i Hebei som tar tillvara på naturtillgångarna. Här finns oljeraffinanderier, en stor textilindustri och en omfattande verkstadsindustri för att bara nämna något. I Beijing och Tianjin har det också utvecklats många elektronikföretag i anslutning till de många och presigefyllda universiteten.

Kommunikationsnäten är välutvecklade i den här delen av Kina. Från Beijing utgår fem stora järnvägsnät till landets avlägsna delar och den internationella flygplatsen är knutpunkten i det kinesiska inrikesflyget. Tianjin är en viktig hamnstad som sköter 10% av Kinas handel.

Kinas stads och nationalkultur utvecklades härifrån och området utgör fortfarande Kinas kulturella hjärta och centrum.

Källor

Nationalencyklopedin Bra Böcker AB, Höganäs. 1995

Collier`s encycklopedia by Macmillan Educational company, N.Y. 1992

Geography, realms, regions, and concepts H.J De Blij, Peter O. Muller 1994

Kartor från Utrikespolitiska institutet.

Atlas Almquist & Wiksell Förlag AB, Stockholm 1993