NÄRPOLISEN I STORBRITANNIEN
 

Vi kommer i det följande försöka att definiera närpolisverksamheten, och dess syfte och mål som den ser ut i Storbritannien. Vi kommer att titta lite på historiska orsaker till så kallad närpolisverksamhet och också hur närpolisverksamheten har utfallit.

 

Då vi, efter vad som har framkommit, har haft problem med att finna relevant information på internet, just om Storbritannien, så kommer vår framställning att till största del baseras på boken "The challenge of community policing" (Rosenbaum, 1994) och då främst på det kapitlet i boken som handlar om Storbritannien. Då boken kom ut 1994, ber jag er ha överseende med att vissa fakta och statistik kan tyckas vara föråldrade.

 

Storbritanniens polisverksamhet har sedan början på 1980-talet genomgått väsentliga förändringar, i riktning mot vad vi skulle kunna kalla för en närpolisfilosofisk verksamhet, även om ordet "community policing" inte används speciellt flitigt i officiella brittiska dokument.

 

BAKGRUND

Man kan säga att nuvarande reformprocess i Storbritannien tog sin utgångspunkt i de berömda kravallerna i Brixton, London i april 1981. Kravallerna gick som bekant lite hett till, och man började fråga sig om det verkligen var nödvändigt för polisen att agera så bryskt eller hårt. Kanske hade man rent av kunnat stävja kravallerna om polis och allmänhet kunde ha haft mer förståelse för varandra? En officiell utvärdering skulle göras av Home Secretary ledd av Lord Scarman. I Rapporten framkom det senare, att poliserna själva hade bidragit till att drabbningarna hade blivit så hårda genom den attityd de hade haft gentemot medborgarna. Det framkom också att detta var extra känsligt i ett så multietniskt område som Brixton, och att det var nödvändigt med kommunikation medborgare och polis emellan. Polisen hade med andra ord misslyckats med att rådfråga lokalsamhället då det gällde den lokala polisverksamheten.

 

Andra rapporter om allmänhetens inställning till polisen under 1980-talet visade också på att allmänhetens förtroende för polisen hade minskat. En reform tycktes nödvändig och regering och polis hade också velat förändra och reformera polisarbetet mot en bättre lönsamhet och effektivitet. Bland annat har man betonat filosofin att "kunden", som är lika med allmänheten, skall vara nöjd.

 

Regeringen i Storbritannien har därför allt sedan början på 1980-talet givit ut en del sk "White Paper" på hur polisverksamheten skall reformeras. 1993 kom regeringen ut med ett "White Paper" som hette "Police Reform". (Ibidem, s.226) Denna rapport innehöll både direkta och indirekta referenser för främjandet av en närpolisverksamhet i Storbritannien. Vidare sade sig regeringen ha intentioner att bygga ut så att säga forum för "partnerships" mellan polisen och lokalsamhället. I rapporten placerade man också förebyggandet av brott och allmän säkerhet som huvudmål för polisens verksamhet.

 

DEFINITION, SYFTE OCH MÅL MED NÄRPOLISVEKSAMHETEN I STORBRITANNIEN

Hur definieras närpolisen (community policing) i Storbritannien? Det verkar som om det råder en allmän opinion om att "community policing" är en övergripande filosofi om hur polisverksamhet skall gå till. Denna filosofi skulle man kort kunna definiera så här: Närpolisen skall rådfråga allmänheten om deras önskningar då man utvärderar och bestämmer polisens verksamhet. Vidare borde allmänheten ges tillfälle att samverka med polisen antingen genom konsultation eller genom samarbete då det gäller att förebygga, identifiera och lösa lokala problem/brott. Syftet är att minska och förebygga brott, att öka samförståndet mellan polis och allmänhet och att allmänheten skall känna sig tryggare.

 

Av denna definition på "community policing" kan man dra slutsatsen att det egentligen inte finns en eller flera strategiska metoder som är "community policing", men att flera metoder då de verkar inom ramen för närpolisfilosofin har visat sig vara användbara och ibland även typiska för närpolisverksamhet.

 

Vidare finns också flera organisatoriska möjligheter för en närpolisverksamhet, men en som gäller i de flesta fall och som till synes är mest utbredd är decentralisationstanken. Alltså att arbeta småskaligt.

 

För att lättare se vad närpolisen i Storbritannien är, och kan vara, kan man sätta upp ett schema. (se bilaga 1)

 

RESULTAT: FILOSOFIN

Så hur har man lyckats med närpolisverksamheten i Storbritannien? Om man ser till filosofin eller grundidén så borde den ha sin utgångspunkt i att de flesta poliser anammar idén! Om man går till officiella dokument från polisen och olika polisstationer så kommer tanken att man skall samarbeta med allmänheten fram. Men verkligheten tycks se lite annorlunda ut. I en undersökning då man frågade polischefer i England och Wales om vad polisverksamheten innebar sade sig 50% ha en bred syn på verksamheten som inkluderade en närpolisfilosofi. 13% sade sig ha en smal syn på verksamheten som bara tog hänsyn till att upptäcka brott och brottskontroll. 35% av de tillfrågade låg mitt emellan dessa två attityder. 55% sa att de var för närpolisidén. 95% sa att "community policing" var ett meningslöst uttryck. En annan vanlig uppfattning hos polischeferna var att närpolisverksamheten var "gammalt vin i nya flaskor" (Ibidem, s.231) En annan undersökning visade också att många poliser tyckte att närpolisverksamheten var tråkig och oglamorös. (Ibidem)

 

Egentligen finns det väl inte några bra forskningsrapporter ännu på hur läget är i Storbritannien, just när det gäller filosofin. Men de rapporter vi tagit del av (i boken) visar att medan man från offentligt håll gärna förespråkar filosofin så är den dåligt förankrad hos poliskonstaplarna själva.

 

ORGANISATION

En organisationsform som ofta förknippas med närpolisverksamhet är decentralisation, och i Storbritannien har man försökt att decentralisera genom att införa det man kallar för "sector-policing". Sector-policing är egentligen bara ett samlingsnamn för en rad olika typer av polisorganisationsformer som har till uppgift att arbeta småskaligt. Då boken skrevs så hade en tredjedel av alla styrkor i Storbritannien anammat åtminstone någon form av sector-policing.

 

Om man skall se hur det har gått för den småskaliga verksamheten i relation till vad målen var för närpolisverksamheten så har det enligt vissa undersökningar inte bivit några tydliga förbättringar (Ibidem, s.233) Detta förklarar författaren med att närpolis-filosofin egentligen inte har varit förankrad hos de verksamma poliserna. Att införa sector-policing utan att grundfilosofin är väl förankrad hjälper med andra ord inte.

KONTAKTMETODER

Det finns många olika metodiska strategier för att uppnå målen med närpolisfilosofin. Här skall bara tas upp ett par. I ett officiellt dokument från 1984 (The Police and Criminal Evidence Act,1984, Ibidem, s.234) sade man att; "Arrangements shall be made in each police area for obtaining the views of the people in that area about matters concerning the policing of the area and för obtaining their co-operation with the police in preventing crime in the area." Ja det lät ju bra, men hur gick det?

 

Alla polismyndigheter har följt Home Office råd och infört någon form av konsultativt forum i det område som polismyndigheten har hand om. Men dessa fungerar desto värre inte som de ska. Många gånger är mötena dåligt representerade av allmänheten, eller så förs inte mötena på allmänhetens premisser. Ibland ter sig mötena också som rena informationsmöten där polisen informerar och undervisar allmänheten. Mötena fungerar alltså inte som en kommunikation i två led som det är meningen att de skall göra, alltså där allmänheten också har något att säga till om.

 

Däremot har många polisstationer infört sk partnerships som inkluderar exempelvis socialtjänstemän, företagare, skolpersonal osv, i brottsförebyggande syfte och dessa arrangemang kan ju vara effektiva forum för konsultation mellan polis och allmänhet.

 

Community Contact Programs är särskilda program eller metoder som skall främja kontakten med allmänheten. Tillexempel finns så kallade community constables, alltså poliskonstaplar som är ansvariga för ett eget litet område. I det arbetet kan mycket inkluderas, men allmänt råder en enighet om att en sådan konstapel skall lära känna den egna omgivningen med dess invånare genom en regelbunden kontakt med dessa. Undersökningar har visat att många av de här konstaplarna inte är ute speciellt mycket i området utan sitter kanske mer på poliskontoret.

 

En annan möjlighet för närmare kontakt med närsamhället är experimentet med "kontakt-patruller". I experimentet skulle ett antal poliser (en liten styrka på kanske fyra till fem poliser) regelbundet varje dag patrullera ett avgränsat område och lära känna invånarna genom t.ex. dörrknackning. Detta experiment varade i ett år i Newark och Houston, och det visade att brotten och brottsoffren visserligen inte hade minskat men att allmänhetens förtroende för polisen hade ökat.(Ibidem, s.237)

 

Så kallade Police Shops är att annat sätt att få kontakt med allmänheten. Dessa kan vara inhysta i husvagnar eller lediga lokaler eller i lediga affärslokaler. Meningen är väl att polisen skall ha ett ansikte utåt och att allmänheten lätt kan ta kontakt med polismyndigheten med frågor osv. Än så länge vet man inte om det här har medfört någon förbättring i riktning mot närpolisfilosofin.

 

Hur som helst så verkar det som om allmänheten, när de tänker sig hur polisarbetet bör prioriteras, vill ha t.ex. fler fotpatruller osv. Allmänheten vill med andra ord se polisen och då kan ju också så kallade Police Shops komma till användning.

 

 

BROTTSFÖREBYGGANDE METODER

Att genom samarbete med allmänheten kunna förebygga brott är något av kärnan i Närpolisfilosofin. Här har vi också många organisatoriska möjligheter. Ett av dessa program som är mest utbrett i England är Neighborhood Watch. Nästan alla i Storbritannien har hört talas om det och en undersökning från 1988 visade att 14% av alla hushåll var medlemmar av ett Neighborhood Watch- schema. (För närmare definition och exempel på Neighborhood Watch se bilaga 2.)

 

Problemet med Neighborhood Watch är att de fungerar bäst i välbärgade områden där brott minst begås, och inte så bra i oroliga områden där de behövs som bäst. Men Neighborhood Watch är en populär rörelse som växer i Storbritannien och allmänheten tycks bli mer nöjda och tro att brott begås mindre, sedan införandet och det är väl bra, även om en minskning av brotten inte alltid är fallet.

 

Problemorienterad polisverksamhet kan betraktas som närpolisverksamhet då man har använt sig av exempelvis information från allmänheten för att tackla mål orienterade problem. Här är inte allmänheten med och samarbetar på samma sätt, utan polisverksamheten ter sig mer som traditionellt polisarbete. (Utom ifråga om den inledande konsultationen.) Den här formen av polisverksamhet verkar det ha gått bäst för. Här kan man se klara resultat. Exempel på problem orienterad polisverksamhet kan vara att få bort prostituerade från ett visst område.

 

BRIXTON

Hur gick det då i Brixton? Allmänt kan sägas att vi inte har fått fler klara besked därifrån, än från Storbritannien i övrigt. Den information vi har fått, har vi hämtat från Birgitta Myrmans artikel i boken: Kvarters- och närpolisverksamhet en idéhandbok. ( Jonasson ) Närpolisverksamheten rullar på i Brixton som överallt annars, och visst kan man kanske säga att föhållandet mellan polis och allmänhet kanske har blivit bättre, men det är till synes fortfarande inte bra. För att se exempel på vilka organisationsformer, för närpolisverksamhet, som Brixton har se bilaga 3.

 

KONKLUSSIONER STORBRITANNIEN

I sin helhet kan man säga att det inte verkar som om närpolisverksamheten i Storbritannien fungerar som den är tänkt. Å andra sidan kan man säga att idén är ny och att man behöver mer tid för att klargöra detta. Dessutom skulle man kunna säga att om nu inte poliserna själva anammar själva filosofin så blir hela idén och de olika organistionsformerna meningslösa.

 

Vi har som sagt var inte fått tag på mycket information på nätet om närpolisverksamhet i Storbritannien. En sak är dock säker, diskussionen och omorganisationen om och för polisens verksamhet fortsätter. Det sista vi hittade var ett dokument från Home Office kallat: "Getting to Grips with Crime: A New Framework for Local Action, A Conultation Document" (homeoffice.gov.1997). Här framhålls att man redan inom många områden har gjort frivilliga försök till samarbete och rådfrågning, polis och allmänhet emellan, att det har gått bra och att ingen numera ifrågasätter det rimliga i det nya sättet att arbeta. Det nya konsultativa dokumentet innehåller förslag på hur man kan lagstadga sådan verksamhet. Och synpunkter på dessa förslag är välkomna.

 

Man kan alltså säga att närpolisverksamheten i Storbritannien går framåt och att en del organisationsformer förmodligen kommer att bli lagstadgade inom en snar framtid. Men innebär det att ideologin och filosofin, alltså närpolis-tanken når polisernas hjärtan? Det är nämligen på dem det beror, om verksamheten skall fungera.
 

Abir Lindberg
Samhällskunskap 20p
Ht-97

Till Abirs hemsida
Till Elevarbeten