Sammanfattning *

1 Inledning *

2 Havsörn - Haliaëtus albicilla *

3 Skärgårdskogen *

4 Skogsvårdslagen *

5 Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken *

7 Analys och slutsatser *

Referenser *

Havsörnen är en hotad art som den senaste tiden börjat öka i antal. Från att ha varit på gränsen till utrotad har stammen nu stabiliserat sig. Fågeln är mycket hänsynskrävande vad gäller boplatser och kräver störningsfri häckning. Ett potentiellt hot för havsörnens fortsatta överlevnad är det moderna skogsbruket.

Vi inriktade oss i vårt arbete på havsörnens behov och svårigheter i Stockholms skärgård och de konflikter som kan uppstå vid skogsavverkning i densamma.

Efter litteraturstudier om havsörnen, skärgårdsskogens skötsel, skogsvårdslagen och dess utvärdering tog vi kontakt med berörda personer på Skogsvårdsstyrelsen, skärgårdskommuner, ornitologer och skogsbolag.

Vår erfarenhet är att ornitologer och skogsvårdspersonal har stor kunskap vad gäller örnarnas behov och boplatser. De är noga med att bevaka och kontrollera reviren och är enligt vår mening noga med att tillvarata örnarnas intressen, i kontakter med markägare.

Vi kom fram till att örnarna har ett gott skydd då de inblandade aktörerna visar örnarna stor hänsyn inom skogsbruket.

1. Inledning

Att människan ska ta hänsyn till miljön i alla typer av markanvändning är något som vi mer och mer börjar ta för självklart även om vi ibland släpar efter när det gäller lagstiftningen och tillämpningen av den. Många gånger har naturvården fått ge vika för de kortsiktiga ekonomiska intressena. Numera börjar vi förstå att naturvärdena har ett eget intresse och den första januari 1999 tillträder den nya miljöbalken i Sverige. Miljöbalken har fem grundstenar. I en av de grundstenarna framhävs vikten av den biologiska mångfalden. Här står det att den biologiska mångfalden skall värnas eftersom naturen har ett eget skyddsvärde. Med biologisk mångfald menas både mångfald av ekosystem, mångfald av och inom arter. (Komp. Geografiska institutionen)

Havsörnen är en hotad art i Sverige. Den var på väg att utrotas helt p.g.a. av miljögifter till helt nyligen. Tillståndet för Havsörnen är numera stabilt då det gäller miljögifterna men den hotas fortfarande eftersom havsörnen har så speciella krav på bland annat boplatser och häckning mm.

1. Frågeställningar och avgränsningsområde

De stora frågorna som uppstod för oss var om den biologiska mångfalden kan bevaras med dagens skogsbruksmetoder och om den nuvarande lagstiftningen räcker. Behöver lagstiftningen skärpas i vissa fall? Eftersom dessa frågor är stora och allmänt hållna var vi tvungna att begränsa oss. Därför inriktade vi oss på Havsörnens behov i Stockholms skärgård. Vårt avgränsningsområde är således Storstockholms skärgård (fig. 1). De frågor som direkt berör havsörnens utrymmesbehov kontra skogsbruket i Stockholms skärgård blir således följande:

• Ges det från skogsbrukets sida ett tillräckligt skydd för havsörnen vad gäller utrymme för boplatser?
• Får örnen vara i fred från skogsavverkning under fortplantningstiden?
• Finns det utrymme för nykolonisering för havsörnen då den generella omloppstiden för skogsavverkning ofta understiger 100 år och havsörnen behöver betydligt äldre boträd?
• Finns det några konflikter vad gäller skogsbolagens metoder kontra naturvårdshänsynen då det gäller havsörnen?

Något som kan tilläggas är att havsörnen givetvis har andra hot än skogsbruket. Det gäller t ex skärgårdens ökade påtryckning som rekreationsområde för människan, med ökad fritidsbebyggelse och fritidsbåtar. Detta är vi medvetna om, men vi har inte tagit med dessa störningar i vår undersökning då arbetsuppgiften och den tid vi har till vårt förfogande är för liten för det.

1. Metod

Vi har använt oss av litteratur av olika slag för att lära känna Havsörnen och dess behov. Vi har också läst litteratur som berört skärgårdskogen och dess skötsel. Därefter läste vi in oss på skogsvårdslagen och har där försökt att se hur lagen ser ut. För att se hur lagen är tänkt att tillämpas och hur dess effekter ser ut i verkligheten har vi läst de utvärderingar som skogsstyrelsen gjort om de samma. Till slut ville vi stämma av med den egentliga verkligheten genom att ta kontakt med Skogsvårdsstyrelsen i norra och södra skärgården, markplanerarna i Tyresö-, Haninge- och Nynäshamns kommun, ornitologer och skogsbolag i skärgårdsområdet (fig 2).

 

2. Källkritik

Detta är en 5 poängs uppsatts, och vi har haft 5 veckor till vårt förfogande. Den här undersökningen kan inte räknas som heltäckande och vi kan inte med vårt material, ge några definitiva svar till de frågor vi ställde inledningsvis. Dessutom finns inte någon egentlig litteratur som behandlar de frågor vi ställer. Åtminstone inte ur det perspektivet vi ställer med havsörnen i skärgården som fokus.

Det finns inga kommuner, skogsvårdstyrelser eller skogsbolag som har kunnat ge oss specifika bestämmelser över vissa områden i skärgården. De kommuner, skogsvårdsstyrelser och skogsbolag vi varit i kontakt med har visserligen verkat i skärgården och vi hoppas att vi med deras hjälp har fått en generell bild av hur det ser ut i stort i Stockholms skärgård, då det gäller örnarnas utbredning kontra skogsbrukets metoder. Vi är också medvetna om att vi har varit tvungna att ge en egen tolkning av den litteratur vi har läst, både vad gäller fokuseringen på havsörnen och fokuseringen på skärgården. Detta gäller främst skogsvårdslagen och Skogsstyrelsens utvärdering av skogspolitiken.

1. Havsörn - Haliaëtus albicilla

1. Allmän beskrivning

Havsörnen är Nordeuropas största rovfågel, bredvingad med "fingrade" vingspetsar och med en kraftig näbb. Havsörnarna segelflyger ofta. Könen är lika i dräkten och honorna är vanligtvis större än hanarna. Stjärten är kilformad och hos den vuxne fågeln vit. (1) Längden varierar mellan 90-103 cm och spännvidden mellan 195-250 cm. (fig. 3) Medelvikten för honorna är 5,5-6 kg, hanarnas medelvikt varierar mellan 4,5-5 kg. (2)

 

 

Fig.3 Helander (1988), s.87

 

Havsörnen är i första hand inriktad på vattenlevande byten men jagar även på land och utnyttjar också kadaver. Fisk dominerar bland havsörnens byten under stor del av häckningsperioden. Beräkningar har visat att födobehovet för en havsörn är cirka 350 g fågel/ däggdjurskött eller 600 g fiskkött per dag. Detta motsvarar en fisk på 7-9 hg eller en fågel på 5 hg per örn och dag. (2)

Jaktmetoden att stilla sitta och spana för att sedan attackera när bytet visar sig, är typiskt för havsörnen, men den söker även byten flygande, ofta på hög höjd. Fiskbyten lokaliseras stillasittande eller lågflygande och efter en flack anflygning hugger örnen fisken med fötterna. (2)

Ruggningen, vilket är fåglarnas fjäderbyte, tar hos örnarna lång tid och havsörnen uppvisar fem skiljbara dräkter innan fågeln är helt vuxen. Den första dräkten ger ett mörkbrunt intryck och fågeln har då en svartaktig näbb. Den slutliga dräkten som den vuxne fågeln bär är ofta vackert vattrad i blekbrunt och gulvitt. Näbben har då även den ändrat färg, från svartaktig till gul. Stjärtpennorna har blivit vita men kan ofta ha inslag av mörka teckningar i spetsen

(fig. 4). Ruggningen är en energikrävande process och den är därför i huvudsak förlagd till sommarhalvåret. (2)

Lätet är under häckningsperioden ett "krick rick rick rick" från hanen och "ra rack rack" från honan. (3) Hon skriker även spillkråkelikt "kli kli kli kli kli". (1)

 

 

Fig.4. Helander (1988), s.101

2. Miljö och utbredningsområde

Örnarna föredrar skogsklädda klippiga kuster och skärgårdar men förekommer även vid ödsligt belägna insjöar. (3) Stammen i Sverige beräknas uppgå till ungefär 200-250 par, varav 130-150 par finns i skärgården på ostkusten. De resterande fåglarna finns i Lappland och inom ensliga sjöar i Syd- och Mellansverige. (10)

Det är viktigt att lämpliga boträd lämnas vid skogsavverkningar. Åldersbestämmningar har visat att havsörnens boträd är äldre tallar. Ostkustens boträd är i genomsnitt 150 år och de lappländska tallarna är 350 år gamla i genomsnitt. Ostkustens spännvidd på träden är 95-350 år och Lappands 200-567 år. (4)

 

3. Ruvning och fortplantning

Den centrala punkten för örnparet är boplatsen. Boet börjar inredas för häckning redan i februari månad för örnarna vid ostkusten. Boet byggs vanligen i en grov gammal fura och är ett väldigt risbo. Äggläggningen burkar ske i mitten av mars. Äggen är 1-3 st och ruvningen påbörjas omedelbart efter det första ägget är lagt. Ruvningsperioden är i medeltal 38 dygn och den nykläckta ungen väger 90-100 gram i medeltal. Fåglarna är vid födseln vitduniga och ökar snabbt i vikt, de väger 2,5-3 kg redan vid fyra veckor och ungen kan stå upp i boet vid samma tidpunkt. Att själv kunna hålla och stycka födan sker vid sju veckors ålder men ungen är beroende av att bli matad tills den är två månader gammal. Botiden är totalt ca 80 dygn och ungarna är beroende av föräldrarna i ytterligare två månader efter det att de lämnat boet. (2)

 

4. Historik

Ett utrotningskrig utvecklades mot örnen under 1800-talet och snart var örnen helt borta från vissa områden. Att örnen drabbades så hårt beror på att förföljelsen inriktades på boplatserna. Gamla vuxna fåglar uppträdde oroligt och exponerade sig kraftigt i närheten av sina bon. Det medförde att även vuxna fåglar dödades, inte bara ungarna i boet. Vidare var havsörnarnas beroende och bundenhet till vatten och till sina boplatser en orsak till att det var lätt att hitta boet. Denna systematiska förföljelse resulterade i att det i början av 1900-talet endast återstod en kraftigt uttunnad stam längs ostkusten och några få isolerade par vid insjöar, utspridda i landet. Röster började höras för att skydda örnarna och 1924 kom fridlysningen. (2)

Havsörnsstammen började därefter att återhämta sig, om än mycket långsamt. År 1940 gjordes den första landsomfattande inventeringen som visade att 40 bebodda boplatser fanns, varav 35 vid ostkusten. Under 1940- och 50-talen ökade stammen, och den nådde sitt maximum under denna period då ostkustens stam måste ha uppgått till drygt 100 par. Därefter skedde en minskning under 1960- och 70-talen, först långsam och sedan mer utpräglad. Bakom den utvecklingen ligger miljögiftspåverkan. Stabiliseringen och uppgången på 1980-talet beror på vinterutfodringen som medfört ökad överlevnad hos ungfåglarna. (2)

 

5. Projekt Havsörn

Svenska Naturskyddsföreningen genomförde under 1964 en landsomfattande inventering av havsörnsstammen. Resultatet var alarmerande och det krävdes kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen i positiv riktning. Projekt Havsörn startade 1971 i Svenska Naturskyddsföreningens regi. Projekt Havsörn består av fler delprojekt som kan grupperas under rubrikerna Forskning och Stödåtgärder. (9)

• Inventering av boplatser och häckningsresultat
• Studier av boplatsval
• Födoval och näringsekologi
• Studier av miljögiftspåverkan
• Försök med maskinruvning av vilda ägg
• Inventering av vinterstammen
• Färgringmärkning - studier av flyttning och övervintringsområden, utbyte mellan häckningsområden, häckningsåldrar mm (9)

• Skydd av boplatser och häckningsområden
• Bobevakning
• Vinterutfodring
• Internationellt samarbete
• Rapportering av resultat
• Information till myndigheter, massmedia och allmänhet (9)

Den åtgärd som haft störst betydelse i det akuta läge som rådde är vinterutfodringen. Vinterutfodringen startade i stor skala inom projektet från dess start och hade två syften, dels att erbjuda giftfri föda och dels att öka vinteröverlevnaden hos framförallt ungfåglarna. Särskilt hos årsungarna är dödligheten stor och utfodringen syftade till att dra till sig ungfåglar och erbjuda lättillgänglig föda. Resultaten blev över förväntan när det gäller överlevnad hos dessa. Den steg till 80 % och detta räckte till att stabilisera häckfågelbeståndet under 1970-talet. Det är ingen överdrift att säga att vinterutfodringen räddade havsörnsbeståndet från en krasch under denna period. (10)

Ryggraden i Projekt Havsörn är inventeringarna av det häckande beståndet. Kartläggningen av boplatser och själva bokontrollerna ger underlagen för flera andra delprojekt. Vid bokontrollerna fastställs bl a reproduktionsutfall och ungkullsstorlek. Boungarna vägs, mäts provtas och ringmärks. De vuxna fåglarna fotograferas om möjligt, för att fastställa om de är ringmärkta. (10) (fig. 5)

Det ökade antalet havsörnar har gjort att de återtagit gamla, kända revir. Den första återetableringen vid sötvatten skedde 1980 och har följts av flera andra. (10)

Man kan idag urskilja tre delbestånd, det lappländska, det marina (Östersjön) och det nya vid sötvatten i Syd- och Mellansverige. Till sekelskiftet borde vi kunna räkna med att ha fått tillbaka havsörnen som häckfågel längs hela östersjökusten och vid många fler vattendrag i Syd- och Mellansverige. (10)

Projekt Havsörn drivs av Naturskyddsföreningen och verksamheten har under 1996 finansierats med medel från en privat stiftelse, Naturvårdsverket, Världsnaturfonden, Norrtälje kommuns renhållningskontor, Alvins fond och med bidrag från enskilda. (10)

3. Skärgårdskogen

De fakta som nedan följer om skärgårdskogen och dess skötsel är hämtad från boken "Skär gårdsskogen -Ekologi och Skötsel". (5)

1. Allmän beskrivning

Om man räknar skogsmarksarealen som ligger inom 500 m från strand på öar och på fastlandssidan så finns det omkring 450 000 ha skärgårdskog i Sverige. Det är 2% av landets skogsmarksareal. (5)

I skärgårdsområden finns det främst tre typer av geomorfologiska regioner

- sprickdalsterräng, vågig bergkullterräng och slättlandskap. Vi skall här inrikta oss på Stockholms skärgård och här dominerar sprickdalsterrängen. Skärgården utgör här en fortsättning på landskapet i vatten. (5)

Stockholms skärgård är den största skärgården i Sverige. Den utbreder sig ca 15 mil på längden och den är som mest nära 8 mil djup. Den har totalt ca 30 000 öar, kobbar och skär.

2 000 av dem är intressanta för skogsbrukets del. (5)

Moränen är den lösa avlagringen som dominerar i skärgårdslandskap. I och med landhöjningen är det den ursvallade moränen som är den dominerade. Berg i dagen på höjderna följt av omlagrad morän på sluttningarna och finsediment i dalgångar och svackor ger en dominans för karg och näringsfattig mark i Stockholms skärgård. (5)

Närheten till vatten gör att området har ett lokalmaritimt klimat med låg nederbörd, högt antal soltimmar och försommartorka. (5)

Vegetationen i innerskärgården är i stort sett likartad den inom angränsande fastlandsområde. I mellanskärgården minskar barrskogen i omfattning och i ytterskärgården ersätts den av vindpinade och förkrympta tallar och granar. I Stockholms skärgård finns också förutom barrskog en maritim lövskogszon. Hällmarkstallskog är också mycket vanlig. (5)

Havsörnen har sina starkaste fästen i skärgården.

 

2. Skogsbrukets historia i skärgården

Någon egentlig skogsbrukstradition har aldrig funnits i skärgården. Skogen på det land som koloniserades efter landhöjningen av fiskare och jordbrukare togs tillvara och blev därigenom gles. Först när dessa näringar minskade efter 1940-talet fick skogen en chans. Skogen blir nu allt tätare för varje år. På 1970- och 1980 talen har avverkningarna ökat i takt med att andelen äldre skog blivit allt större och att sjötransporten av virket har kunnat lösas. (5)

 

3. Skogens värden och betydelse

Skärgårdskogen och dess värden kan ses utifrån många aspekter så som naturvård, landskapsbild och rekreation, kulturmiljö och levande landsbygd samt virkesproduktion och försörjningsmöjligheter. Det är alltså många intressen som skall tillgodoses i skärgården. (5)

Naturvärdena är särskilt intressanta i skärgården. Dess svårtillgängliga läge har gjort att det länge har haft ett naturligt skydd mot exploatering och störningar av olika slag. Med början under 1960-talet och framåt har emellertid trycket på skärgårdarna för rekreation ökat väsentligt beroende på bl a längre fritid och kraftig ökning av antalet småbåtar. (5)

Många av öarna har höga naturvärden och är mycket betydelsefulla ur naturvårdssynpunkt trots att de inte består av urskog, eftersom skogarna ofta har naturskogens grundvärden då den har haft en lång obruten biologisk kontinuitet. (5)

Småskaligt skogsbruk å sin sida är en väldigt viktig näring i skärgården då den ger de bofasta där en möjlighet till försörjning och därmed en möjlighet att bo kvar i skärgården. (5)

Man skulle kunna dela upp skärgården i tre zoner där olika hänsyn utifrån naturvård och andra intressen är aktuella då det gäller skogsbruket:

1. I ytterskärgården är naturvärden oftast höga samtidigt som förutsättningarna för skogsproduktion är väldigt små. Här är skogsbruk inte aktuellt.
2. I mellanskärgården finns en småskalig övärd med stora naturvärden. Här behöver skogsbruket gå varsamt fram. Små öar och sedan länge orörda öar bör undantas från aktivt skogsbruk.
3. I innerskärgården kan skogsbruket utformas i likhet med den på intilliggande fastland även om större lokala variationer med hänsyn till naturvården bör tas. (5)

I boken om skärgårdskog som skogsstyrelsen har givit ut ges följande grundförutsättningar för skärgårdskogsbruk. (5)

• skogar på öar där skogsbruk inte tidigare bedrivits och på små öar är ofta naturskogar som innehåller höga naturvärden
• skogsbruk i skärgården måste anpassas till vad den känsliga miljön kräver
• skogsbruk kan vara av betydelse för de bofastas möjligheter att leva i skärgården
• skogsbruk måste bedrivas så att den biologiska mångfalden och de olika ekosystemen bibehålls
• skogens olika skyddsfunktioner för växter, djur, mark och vatten bibehålls
• naturvård och kulturminnesvård ges hög prioritet
• skärgårdsskogarnas betydelse för andra intressen än virkesförsörjning är så uttalad att en lägre intensitet i skogsbruket än på annan skogsmark kan motiveras från samhällets synpunkt.

Vår tolkning av den indelning som kan göras i skärgården är att havsörnarna kan vara ifred från skogsbruk i ytterskärgården och att skogsbruket i mellanskärgården borde kunna utformas med särskild hänsyn till havsörnen eftersom dessa öar ofta har höga naturvärden och dessutom utgör relativt små områden. Dessutom verkar det som om det inte har avverkats mycket skog ute på själva öarna de senaste åren (se telefonintervju med Arne Nord och Göran Eriksson).

Annars kan man säga att de föreskrifter och allmänna råd vad gäller naturvården som ges i skogsvårdslagen (se nästa kapitel) i ännu högre grad gäller skärgårdsskogen. Den konflikt som enligt oss skulle kunna äventyra havsörnens fortlevnad, då det gäller skogsbruket i skärgården är att skogsbruket enligt grundförutsättningarna som ges i boken kan utgöra en viktig försörjningsgrund för ortsbefolkningen. Men boken är skriven 1991 och förhållanden kan ha ändrats sedan dess.

1. Skogsvårdslagen

I förordet till Skogsvårdslagen, Handbok står det att den skogspolitik som beslutades av riksdagen 1993 kännetecknas av två jämställda mål - ett miljömål och ett produktionsmål. I miljömålet står det bland annat att en biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Det står också att hotade arter och naturtyper skall skyddas. Vidare så säger man att Skogsvårdslagen är en minimilag och att åtgärder utöver föreskrifternas krav ofta är motiverade både företags- och samhällsekonomiskt. Något att komma ihåg när vi läser Skogsvårdslagen är att det med föreskrifter avses bindande bestämmelser och att allmänna råd inte är bindande för vare sig myndigheter eller enskilda. (6, s.5)

Nedan följer ett axplock ur skogsvårdslagen som vi menar har anknytning till det problemområde vi undersöker. Efter de direkta citaten som ges följer en tolkning och förklaring till hur vi anser att paragraferna har med havsörens fortlevnad att göra.

1. 10 § Avverkningsformer och lägsta ålder för föryngringsavverkning

"Tabell för lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning i bestånd vars virkesförråd till minst hälften består av tall och/eller gran. Tabellen gäller vid avverkning i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län."

Tall, ståndortsindex	T28	T24	T20	T16	T12
Ålder, år	65	70	80	90	100

(Efter Skogsvårdslagen, Handbok s.22)

"Tabell för lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning i bestånd vars virkesförråd till minst hälften består av tall och/eller gran. Tabellen gäller vid avverkning i andra län än de ovan nämnda.

Tall, ståndortsindex			T28	T24	T20	T16	T12
Ålder, år	45	50	60	65	70	80	90

(Efter Skogsvårdslagen, Handbok s.22)

Med ståndsortsindex menas växtplats. Olika växtplatser har olika förutsättningar för hur väl tallen trivs i området. Tabellerna visar att det är tillåtet att avverka tall redan från 45 års ålder i vissa områden i Sverige. I andra områden avverkas den när den når en ålder av 100 år. Detta visar, i stora drag, att tallens omloppstid är under 100 år innan den avverkas i Sverige. Detta kan beröra havsörnens fortlevnad eftersom tallen är den trädart som havsörnar föredrar att bygga bo i. Vidare bör tallen vara över 100 år innan den är aktuell som boträd för örnen. Helst skall trädet vara ännu äldre för att kunna bära upp det tunga bot.

 

2. 14 § Anmälan om avverkning, skyddsdikning och hänsyn

"14 § Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta Skogsvårdsstyrelsen om

1. avverkning skall äga rum på hans mark [ 1/4 ]

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkning på hans mark." ( 6, s.27)

Paragrafen visar att ägare till skogsmark har skyldighet att anmäla en avverkning till berörd myndighet innan den sker. Dessutom skall han också meddela vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen. Anmälningsplikten ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att ta kontakt med ornitologer och andra för att ta reda på om ett örnbo finns i området. Det minskar risken för att en örnbo huggs ner av misstag. Den senare delen av paragrafen ger också myndigheter och markägare en möjlighet till samtal om vad som kan göras i naturvårdens intressen. Detta berör givetvis också havsörnen. Som vi senare kommer att se betyder just samtalen mellan skogsvårdare, myndigheter och markägare en hel del för havsörnens fortlevnad.

 

3. 30 § Hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

"Föreskrifterna gäller i det enskilda fallet i den ursträckning de inte är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras." (6, s.48)

Detta är en påminnelse om att det är viktigt att komma överens med en markägare innan avverkningen sker. När avverkningen väl har börjat kan det vara svårare att gripa in och förhindra avverkning eftersom det vid det laget har investerats mycket pengar i företaget.

""Med uttrycket "skador skall undvikas eller begränsas" avses i föreskrifterna att skador skall undvikas helt. Om det är möjligt inom ramen för intrångsbegränsningen, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram.

Om det inte är möjligt att inom ramen för intrångsbegränsningen ta all den hänsyn som föreskrifterna kräver, skall hänsyn i första hand tas till de arter som enligt Statens naturvårdsverk är akut hotade, sårbara och sällsynta.

Hänsynen till naturvårdens intressen skall utformas så, att den biologiska mångfalden gynnas så mycket som möjligt."" (6, s.48,49)

Detta uttryck visar vilka bedömningar och prioriteringar som skall förekomma när naturvården hamnar i intressekonflikt. Havsörnen är numera inte en akut hotad art, men den är fortfarande sällsynt och sårbar. Enligt detta stycke borde alltså havsörnen ha en gott skydd. Men man får inte glömma att havsörnen inte nämns specifikt och att lagen ger utrymme för tolkning.

"Kraven på hänsyn kan innebära att produktiva områden av liten ekonomisk betydelse undantas från skogsbruksåtgärder, t.ex. föryngringsavverkning" (6, s.49)

Eftersom havsörnen har sina starkaste fästen i Stockholms skärgård där många av öarna borde kunna räknas in i beskrivningen ovan så borde det i viss mån vara lättare att säkra havsörnens överlevnad i dessa områden. Åtminstone om hotet för örnen är skogsbruket.

"Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas för växt- och djurarter som enligt Statens naturvårdsverk är akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande. Detsamma gäller för växt- och djurarter som är ovanliga inom regionen.

Däggdjur och fåglar som är akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande får inte utsättas för allvarliga störningar under sin fortplantningstid." (6, s.50)

Eftersom havsörnen tillhör kategorin; sårbar och sällsynt art så stämmer denna föreskrift in på havsörnen. Detta är alltså en bindande bestämmelse och här kan man tycka att örnen i lagen har ett fullgott skydd. Vad man inte får glömma är att havsörnen inte nämns specifikt och att stycket därför ger utrymme för tolkning. Dessutom ger stycket inte havsörnen ett skydd i framtiden om man så småningom anser att havsörnen inte längre är hotad eller sällsynt.

"För däggdjur och fåglar infaller fortplantningstiden normalt under perioden den 1 mars - 31 juli. För havsörn och kungsörn börjar den känsliga perioden redan omkring den 1 januari. I Västerbotten och Norrbottens län bör havsörn och kungsörn skyddas från störningar mellan den 1 februari och den 31 augusti." (6, s.51)

Här nämns havsörnen specifikt, men detta är bara ett allmänt råd och är således inte bindande för någon.

"Vid all avverkning skall av hänsyn till växt- och djurlivet, kulturmiljön och landskapsbilden buskar och enstaka träd eller trädsamlingar lämnas kvar. När det finns grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, hålträd, boträd och träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd, skall i första hand sådana träd lämnas kvar." (6, s.51)

Detta är en föreskrift som gör det möjligt för havsörnen att hitta bra boträd trots att den generella omloppstiden för trädavverkning för tall är under 100 år. Om man sparar träd som örnen för nuvarande bor i och träd som kan tänkas bli framtida boträd för havsörnar spelar det mindre roll om avverkningen generellt sätt sker tidigare för tallen. Men detta kräver stor kunskap hos markägaren och de som avverkar träden. Som vi senare kommer att se är just ökad kunskap om natur och miljö hos markägare och skogsavverkare något som den nya skogspolitiken ämnar till.

1. Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken

I maj 1993 fastställde riksdagen en ny skogspolitik där miljö- och produktionsmål kom att väga lika. Den nya skogspolitiken innebar en avreglerad lagstiftning och skogsägarna fick därmed en ökad frihet samtidigt som ansvaret och kunskapskraven tydliggjordes.

Regeringen gav sedan Skogsstyrelsen i uppdrag att utvärdera effekterna av skogspolitiken särskilt med avseende på miljöområdet.

Tanken med den nya skogspolitiken var att skogsägarna skulle få mer frihet och ansvar än tidigare. Målen som skogspolitiken har, skall nås genom skogspolitiska insatser så som rådgivning. Ansvarstagandet å skogsägarnas sida skall nås genom ökade kunskaper.

Nedan ges en sammanfattande beskrivning av vad som framkommit i några av dessa utvärderingar. Utvärderingarna bygger på bl a enkäter till olika skogliga aktörer, fältundersökningar mm. För vidare förklaringar hänvisar vi till Skogsstyrelsens Undersökningar.

Med tanke på att skogsvårdslagen har avvreglerats tyckte vi att det var viktigt att se hur lagarna fungerar i praktiken. Vi har visserligen själva intervjuat berörda personer vad gäller lagarnas tillämpning och skydd för havsörnen. Men vi tyckte också att det kunde vara av vikt att ta del i de omfattande undersökningarna som har gjorts av skogsvårdsorganisationerna. Som vi tidigare nämnt så sägs inget specifikt om havsörnen i dessa utvärderingar. Därför ges det i vissa fall en förklaring till hur vi anser att materialet berör havsörnens fortlevnad.

1. Skogsbruksåtgärder ur Naturmiljöhänsyn

Den generella naturhänsynen har förbättrats något sedan 1992/93 enligt utvärderingen. Föryngringsavverkningarna, röjningen och gallringarna uppfyller skogsvårdslagens krav på 74, 89 och 97% av de undersökta arealerna, men detta är inte tillräckligt enligt skogsstyrelsen. Orsakerna till förbättringen menar man är ett ökat miljöintresse hos markägarna och skogsavverkarna. Rådgivning och utbildning från skogsorganisationernas sida har också påverkat. (7)

Det ovan beskrivna ger enligt oss en helhetssyn på hur miljöarbetet fortlöper. Det framkommer att utbildning och information är viktigt om man vill att de skogliga aktörerna skall ta mer hänsyn till naturvården. Detta är också en erfarenhet vi gjort då vi intervjuade olika skogliga aktörer (se intervjudelen).

 

2. Skogsmark som undantas från skogsbruk

Till frivilligt avsatt mark räknas mark som frivilligt har avsatts av naturhänsyn utan ekonomisk ersättning. Detta kan t ex vara skogsmark som hyser hotade arter. Havsörnen kan vara en sådan art (vår anm).

Skogsägarna, i synnerhet storskogsbruket, är beredda att frivilligt avstå från att bruka områden som i dag beräknas uppgå till ca 230 000 ha. En prognos visar att arealen inom ca 5 år kan öka till mellan 500 000 - 800 000 ha. Orsakerna anses vara ett ökat miljömedvetande i kombination med marknadens förväntningar på miljöhänsyn. Även rådgivning och ökad kunskap har bidragit. (8)

Det råder dock lite skillnader i frivillig avsatt mark procentuellt sätt om man jämför småskogsbruk, mellanskogsbruk och storskogsbruk. Mellanskogsbruket avsätter mest mark med höga naturvärden och småskogsbruket avsätter minst. (Tabell 3)

Tabell 3. Areal frivilligt undantagen skogsmark med höga naturvärden.

Ägarkategori	I nuläget frivilligt undantagen skogsmark med höga naturvärden (1000 ha)	Prognos för ytterligare arealer (1000 ha)	Totalt (1000 ha)	Andel (%) av skogsmarks-arealen.
Småskogsbruket	110	40-100	150-210	1,3-1,9
Mellanskogsbruket	50	20-60	70-110	4,0-6,4
Storskogsbruket	70	240-410	310-480	3,6-5,6
Summa	230	300-570	530-800	2,4-3,6

(Efter Meddelande 6 -1998, Naturskydd och Miljöarbete, s.44)

Enligt vår tolkning tycks andelen frivilligt avsatt mark vara hög och den beräknas bli högre. Detta tolkas positivt för havsörens fortlevnad. Tabell 3 kan tyckas överflödig, men vi tycker att det kan vara intressant att se vilka aktörer som mer beredvilligt tar hänsyn till naturvärden när det gäller frivilligt avsatt mark och därmed antagligen också har lättare att avsätta mark till förmån för havsörens fortlevnad.

 

3. Skogsägarnas attityder

Enligt oss är skogsägarnas attityder är en viktig del i undersökningen. Särskilt med tanke på att vi bara har intervjuat ett skogsföretag. Här kan vi se hur skogsägarna själva anser att de tar tillvara naturvärden och vad de själva anser att det beror på. Vidare får vi veta om de själva anser att deras produktionsmål kommer i konflikt med naturvårdsintressen.

I skogsorganisationens utvärderingar får vi reda på följande:

• Skogsägarna uppger att man i sitt beslutsfattande är starkt beroende av sina rådgivare
• Skogsägarna menar att de är positivt inställda till naturhänsyn och de tror inte heller att detta hotar lönsamheten i skogsbruket
• Man känner dock en stor osäkerhet i beslutsfattandet och svårigheter att finna en rätt avvägning mellan miljö och produktion (7)

Nästan tre av fyra ägare säger sig också vara positivt inställda till att ge skydd för hotade arter på sin skogsmark och två av tre ser inte ökade krav på naturhänsyn som ett hot mot lönsamheten. Bara 3 % av skogsägarna anser sig ofta komma i konflikt naturvårdsintressen. (7)

Utvärderingen visar också att en stor andel av skogsägarna inte säger sig veta vad som gäller inom skogsvårdslagstiftningen, även om kännedomen om lagstiftningen varierar. (7)

Vidare visar utvärderingen, vad gäller storskogsbruket, att det finns ett stort förtroende för den nya skogspolitiken, att man under 90- talet påbörjat ett systematiskt miljöarbete men att investeringarna i skogsvård minskat kraftigt under samma period. (7)

Utvärderingen av skogsägarnas attityder kan enligt oss i sin helhet tolkas som att den information och utbildning som skogsvårdare tillhandahåller är viktig och fortlöpande kommer att vara viktig för havsörnens fortlevnad i framtiden. Vi tycker också att den bilden stämmer med den bilden vi fick av situationen vid intervjutillfällena.

1. Skogspolitiska medel

Betydelsen av rådgivning, utbildning och information har betonats i den nya skogspolitiken. Utvärderingen säger sig också kunna visa att rådgivning och utbildning har stor effekt på skogsägarnas beteende, särskilt när rådgivningen ges i beslutssituationer. (7)

De resurser som tilldelats skogsvårdsorganistaionen har, enligt utvärderingen, dock inte varit tillräckliga för att möjliggöra en långsiktig kunskapsbank hos skogsägarna. Hittills har man klarat den önskvärda rådgivningen genom ekonomiska bidrag från EU. Skogsägarna har heller inte varit positivt inställda till att betala för rådgivning vilket var en av intentionerna med den nya skogspolitiken. Detta sammantaget med att antalet rådgivare inom skogsorganisationen minskat, har lett till färre kontakter mellan dessa och privata skogsägare. (7)

Samtidigt har den ökade friheten för skogsägare och den avreglerade lagstiftningen troligen bidragit till en ökad variation i skogsbruket, detta till gagn för bl a den biologiska mångfalden enligt utvärderingen. (7)

 

2. Måluppfyllelse

Man menar att utvärderingen visar att mycket återstår för att uppfylla målet att bevara den biologiska mångfalden. Vidare att den generella naturhänsynen vid skogsbruksåtgärder har förbättrats, men måste förbättras ytterligare. Hittills har inte skogsbruket nått miljömålen även om betydande framsteg har gjorts. (7)

Utvärderingen har också visat att det finns stora behov av ökad rådgivning inom flera viktiga målområden. Det anses vidare vara motsägelsefullt att ändra skogspolitikens karaktär mot frihet och ansvar som bygger på kunskap, samtidigt som staten har minskat resurserna för rådgivning och utbildning, man menar därför att mer resurser krävs för att kunna uppfylla målen. (7)

Utvärderingen kan, enligt oss, i sin helhet tolkas som att miljömålet med biologisk mångfald inte har uppfyllts och att det krävs mycket arbete och framförallt utbildning av de skogliga aktörerna innan det uppfylls. Frågan är nu om detta stämmer in på havsörnen specifikt. Nedan följer de telefonintervjuer vi gjorde med berörda personer, för att få svar på den frågan.

1. Muntliga intervjuer per telefon med berörda personer på skogsvårdsstyrelserna, skärgårdskommuner, ornitologer och skogsbolag.

Vi hade främst tre frågor som ställdes till de skogliga aktörerna. Dessa frågor anser vi direkt berör de frågeställningar som vi ställde inledningsvis. Frågorna var:

1. Telefonintervju med Hans Svensson, skogsvårdskonsulent på skogsvårdstyrelsen. Rådgivande för projekt havsörn.

Hans Svensson har sett en betydande förbättring för havsörnen och naturvården i övrigt det senaste decenniet. Från att ha varit riktiga "bovar" har skogsbolagen och andra som avverkar skog numera börjat lyssna och göra förbättringar när det gäller avverkningen av skog till skydd för bland annat havsörnen. Hans Svensson känner till ett 30-tal havsörnsbon i Stockholms skärgård som numera är sparade och intakta.

Eftersom skogsvårdslagen i praktiken är frivillig, enligt Svensson, så bygger dessa insatser på att skogsvårdstyrelsen och andra rådgivare tidigt är ute och samtalar med skogsbolagen innan en avverkning är aktuell. Ett av problemen är att många skogsbolag tror att man behöver avsätta väldigt stora områden intill ett havsörnsbo. Det trodde man också inom t.ex. projekt havsörn tidigare. Numer vet man att man inte behöver alldeles för stora ytor kring ett örnbo, för att havsörnen skall bo kvar. Då gäller det också att veta var havsörnsbona finns. (18)

Ett annat problem, enligt Svensson, är att havsörnen nu börjar nykolonisera andra delar av landet och då råder det brist på bra boträd. Det gäller alltså att spara träd på lämpliga platser där havsörnen kan tänkas vilja bo. Han menar att sådan kunskap inte finns inom skogsbolagen och återigen bygger verksamheten på att skogsvårdsstyrelsen informerar och utbildar avverkare och skogsbolag. Det kan gälla information om att det inte är någon idé att spara en gammal tall nära ett fritidshus t. ex. Att märka framtida träd för möjliga boplatser är också ett arbete som idag tillkommer skogsvårdare på skogsvårdsstyrelsen.

När det gäller störningar i fortplantningstiden så menar Hans Svensson att inga direkta problem förekommer då skogsbolag har informerats om att ett havsörnsbo finns på platsen. Då är det allvarligare med nyfikna människor och den utökade fritidsbebyggelsen i skärgården. Även fritidsbåtarna kan störa. Vad gäller störningsrisken har de örnar som börjat kolonisera inlandet det lättare.

Om lagen behöver skärpas är en svår fråga och Hans Svensson hänvisade till de utvärderingar som skogsstyrelsen fortlöpande gör.

Hans Svensson tror också att kurser och utbildningar för skogsbolag och skogsavverkare kan vara en av nycklarna till en framtida förbättring för naturvården i allmänhet och havsörnens överlevnad i synnerhet.

 

2. Telefonintervju med Arne Nord, skogsvårdskonsulent på skogsvårdsstyrelsen i södra skärgården.

Arne Nord Tyckte inte att han hade haft några problem med markägarna då skogsmark har behövts avsättas till förmån för havsörnar. Han menade att markägarna inte tyckte att det var någon större uppoffring då lönsamheten inte brukar påverkas i nämnvärd utsträckning. Dessutom menar han att skogsavverkningen i den direkta skärgården, på öar osv har legat still de senaste fem åren.

 

3. Telefonintervju med Arne Svensson på skogsvårdsstyrelsen i norra skärgården

Arne Svensson tyckte inte att det rådde några konflikter med markägare då det gäller hänsynen till havsörnarna. Avverkningen av skog i närheten till örnbo sker inte under fortplantningstiden. Skogsägarna är också bra på att spara eventuella framtida boträd och detta är heller ingen större uppoffring för skogsägarna eftersom det då handlar om gamla grovkvistiga träd som håller dålig kvalité produktionsmässigt. Vidare menar han att det ofta berott på misstag och okunskap de gånger havsörnar störts.

 

4. Telefonintervju med Egon Enoksson, markplanerare i Haninge Kommun

Genom samtalet med Egon Enoksson framkommer det att efter den rutinmässiga avverkningsanmälningen som görs till kommunen, så görs det en allmän bedömning av området i fråga. Om området bedöms vara av känslig karaktär, ( t ex om det finns ett örnbo på platsen) tas det kontakt med Skogsvårdsstyrelsen och kommunens representant. Därefter träffas markägaren och skogsvårdskonsulenten från Skogsvårdsstyrelsen för att diskutera en lämplig lösning. Enoksson menar att Haninge kommun inte har några konflikter när det gäller avverkning eller markplanering inom kommunen som kan drabba eller försvåra för havsörnarna.

Han menar också att de flesta örnbon som finns i kommunen ligger inom naturreservat eller inom skyddade områden. De unga örnarna som bildar nya par bosätter sig främst i gamla örnrevir inom kommunen.

För att belysa hur hänsyn kan komma att tas till örnarna kommer här ett exempel som Enoksson delgav oss:

" Ett örnbo på en skärgårdsö i Haninge kommun befann sig i riskzonen. Kyrkan, som ägde skogen ville avverka densamma. Avverkningen påbörjades och man närmade sig örnarnas boplats. Kyrkans representant - en jurist, kommunens förespråkare och Skogsvårdsstyrelsens man träffades på platsen. En diskussion uppstod om huruvida örnarna stördes av skogsavverkningen eller inte. Under promenaden i området närmade de sig boplatsen och plötsligt flög örnparet upp från marken alldeles framför gruppen. Gruppen var då cirka 300 m från boet. Resultatet blev att kyrkan omedelbart upphörde med sin skogsavverkning i området och örnparet blev kvar i sitt bo och har fortsatt att häcka där ända sedan dess."

 

5. Telefonintervju med miljöansvarig i Tyresö kommun - Göran Eriksson och i Nynäshamns kommun - Jan van Wackenfeldt

Inom dessa kommuner är erfarenheten den, att skogsägare och skogsbolag visar örnarna stor hänsyn vid avverkningssituationerna. Ingen av dessa kommuner har några konflikter mellan örnar och markägare utan kommunerna har samma erfarenhet som Haninge kommun. Tyresö kommun nämner också att havsörnens boplatser oftast ligger på öar och att dessa är privatägda och att det inte planeras någon avverkning i skärgården på dessa öar. (12, 19)

 

6. Telefonintervju med Jan Olsson - Nynäshams Ornitologiska förening och med Håkan Lidberg - Södertörns Ornitologiska Förening

Enligt dessa så finns ingen konflikt mellan markägare och örnarna. Markägarna visar stor hänsyn till örnarnas situation. Frivilliga medlemmar i föreningarna bevakar boplatser och de har även en regelbunden kontakt med kommunernas miljöansvariga som handhar avverkningsärenden på kommunen. De gånger som intressekonflikter har uppstått har frågan lösts i samförstånd och då till örnarnas bästa.

 

7. Telefonintervju med skogskötselchefen Jonas Jacobsson på ASSI Domän

Enligt Jonas Jacobsson tas följande hänsyn till örnens behov vid avverkning av skog:

• Om det finns örnbon i ett område som historiskt sätt varit otillgänglig, skall marken heller inte avverkas i framtiden. Detta kan vara marker som branter, myrar etc.
• Skogsavverkning sker inte inom 150-200 m från ett örnbo. Ytterligare synpunkter och kunskaper inhämtas innan avverkningen fortsätter närmare boplatsen. Ingen oplanerad avverkning sker.
• Vid avverkning i örnområden tas det hänsyn till vilken årstid som är och i vilken riktning från örnboet som avverkningen sker. ("Örnarna är inte så känsliga som man trott", tillägger han.)
• Under örnarnas häckningsperiod sker ingen avverkning närmare än 500 m från boet, och företaget försöker alltid minimera riskerna.
• Blivande boträd för framtiden undantas vid avverkningen, hotet med att skogen i stort har en omloppstid på 100 år innan träden avverkas undviks således.

Jonas Jacobsson avlutar intervjun med att säga att "Örnarna frodas och det är gott om örn i markerna".

1. Tolkning av intervjuerna i sin helhet

Enligt oss verkar det som om örnarna har ett gott skydd i skärgården. Detta beror, enligt oss, främst på den samarbetskultur som har uppstått skogsvårdare, ornitologer, kommuner och markägare emellan. Redan när en anmälning om avverkning görs, så görs en inventering av marken i fråga och finns det då ett örnbo i markerna tas det oftast vidare kontakt med ornitologer så att rådfrågning kan göras. Efter den enorma satsning som projekt havsörn har gjort, så är kunskapen relativt stor vad gäller örnarnas behov.

1. Analys och slutsatser

Havsörnen tycks inte ha några problem med skogsbruket i ytterskärgården, här förekommer inget skogsbruk enligt boken om skärgårdskog som vi läst. Vidare tycks inga större problem finnas i mellanskärgården där skogsbruket skall gå varsamt fram. Här får vi tänka på att boken om skärgårdskog är skriven 1991 och enligt vår erfarenhet så förekommer ingen skogsavverkning i någon större skala på öarna i mellanskärgården. Dessa slutsatser drar vi generellt utifrån vårt samtal med Göran Eriksson på Tyresö kommun och Arne Nord på Skogsvårdsstyrelsen.

Det aktuella områden där konflikter mellan skogsägare och örnar som kan uppstå, finns således i innerskärgården och kustremsan närmast hav.

Läser vi skogsvårdslagen innantill kan man tycka att örnens behov för överlevnad, kontra skogbrukets produktionsbehov, inte ges ett tillräckligt skydd. Då havsörnen nämns specifikt handlar det om allmänna råd och inte om föreskrifter. Ansvaret för havsörnens överlevnad ligger alltså hos markägarna vid avverkning.

Läser vi vidare i Skogsstyrelsens utvärdering om skogspolitikens effekter ur miljöhänsyn, t ex den biologiska mångfalden, så ser vi att lagarna har avvreglerats. Syftet med den nya skogspolitiken är att skogsägarna skall ges en större frihet och ett större ansvar för t ex miljön. Tanken är att skogsägarna genom ökad kunskap skall kunna ta de hänsyn som krävs ur miljösynpunkt.

Man kommer vidare fram till, i Skogsstyrelsens utvärdering, att miljöhänsynen har stärkts hos markägarna de senaste åren och att anledningen till detta är det ökade miljömedvetandet hos dessa. Vidare kommer man fram till att detta dock inte är tillräckligt, och att främst målet med den biologiska mångfalden inte är tillfredsställande. Ett ökat satsande på utbildning, rådgivning och kunskap hos markägare är receptet enligt Skogsstyrelsen.

Enligt vår erfarenhet, efter att ha pratat med berörda kommuner, ornitologer, skogsvårdspersonal och skogsbolag så tycks kunskapen om havsörnens behov vid avverkning i Stockholms skärgård vara tillräcklig hos dessa. Detta är lite i motsats till vad man kan dra för slutsatser om miljöhänsynen i övrigt, enligt Skogsvårdsstyrelsens utvärdering.

De gånger örnen har kommit i kläm och tvingats flytta för att avverkning sker beror oftast på misstag eller på okunskap om att ett örnbo har funnits i trakten. Då situationer uppstår som kan äventyra en känd häckningslokal för havsörn så löses ofta problemet genom samtal och samförstånd, skogsägare, ornitologer och skogsvårdspersonal emellan.

Med hjälp av de telefonkontakter vi har gjort kan sägas att skogsbruket i Stockholms skärgård:

• Ger örnarna det utrymme som behövs vad gäller boplatser.
• Är noga med att inte störa örnarna under deras fortplantningstid.
• Sparar bra och äldre boträd, trots en generell omloppsavverkning på lägre än 100 år, så att örnar kan hitta boträd för framtida kolonisering.
• Inte generellt sätt har några konflikter vad gäller örnarnas överlevnad eller med de intresseorganisationer som företräder dem.

Enligt de flesta vi har talat med går havsörnen en ljus framtid till mötes. Stammen ökar och sprider sig till nygamla revir och häckningsresultaten är goda. Fram till sekelskiftet bör stammen kunna återta hela ostkusten som häckningsområde, och dessutom bör den kunna finnas vid många fler sjöar och vattendrag i Syd- och Mellansverige.

1. Bruun B. Delin, L. (1989) Alla Europas fåglar i färg. Stockholm: Bonniers
2. Gerdehag P. Helander, B. (1988) Havsörn. Stockholm: Bonniers Fakta Bokförlag AB
3. Gidstam B, Wahlin B, (1992)Fåglar, en fälthandbok: Nordstedts förlag.
4. Helander B. Thorén R. Havsörnen har lyft - Havsörnen är tillbaka. Sveriges Natur, Nr 2 - 1996
5. Kihlblom, D. och andra (1991) Skärgårdsskog -Ekologi och skötsel. Arlöv: Berlings
6. Skogsstyrelsen. Skogsvårdslagen - Handbok. Motala: Borgströms Tryckeri AB
7. Skogsstyrelsen, (1998:1) Skogsvårdsorganisationens Utvärdering Av Skogspolitiken
8. Skogsstyrelsen, (1998:6) Naturskydd och miljöarbete
9. Svenska Naturskyddsföreningen. Havsörnen i Sverige -projekt havsörn presenterar sig (1988)
10. Sveriges Ornitologiska förening. (1997) Fågelåret 1996

11. Enoksson, Egon. Markplanerare, Haninge kommun.
12. Eriksson, Göran. Miljöansvarig, Tyresö kommun.
13. Jacobson, Jonas. Skogsskötselchef, ASSI Domän.
14. Lidberg, Håkan. Södertörns Ornitologiska Förening.
15. Nord, Arne. Skogsvårdskonsulent, Skogsvårdstyrelsen.
16. Olsson, Jan. Nynäshamns Ornitologiska Förening.
17. Svensson, Arne. Skogsvårdsstyrelsen.
18. Svensson, Hans. Skogsvårdskonsulent, Skogsvårdstyrelsen.
19. Wackenfeldt Von, Jan. miljöansvarig, Nynäshamns kommun.

Till abirs hemsida