Introduktion

Jag har ägnat mycket tid åt examensarbetet de sista veckorna men har väl inte riktigt kommit så långt som jag hade velat. Detta beror dock inte på att jag har "latat" mig, utan på det tänkta problemområdets art. Alltså; jag har börjat läsa en hel del för att kunna precisera problemformuleringen, men känner trots allt att jag behöver läsa mer innan jag gör en definitiv precisering. Jag hoppas att min framställning kommer att belysa detta. I framställningen kommer jag att tala om ungefär hur långt jag har hunnit och varför. Frågan varför besvaras med problemformuleringens art och den forskningsmetod som problemet kräver. Forskningsmetoden heter fenomenografi och jag kommer även att försöka mig på en kort beskrivning av den, då den dels belyser det dilemma jag står inför nu, och dels därför att den förklarar metoderna jag kommer att använda mig av och varför. Det är väl ungefär det viktigaste man bör ha klart för sig när man gör ett vetenskapligt arbete.

"Jag vill göra en fenomenografisk undersökning om hur ungdomar i t.ex. åttonde årsklassen uppfattar innehållet i en text." Det var ungefär så jag tänkte innan jag började undersöka saken närmare. Jag hade läst boken Hur vi lär med Marton m.fl. (1996) och hade funnit den väldigt intressant. För mig personligen kändes det som om den berörde något av kärnan i hur man lär sig. Vidare vart jag extra intresserad av undersökningarna som rörde yt- respektive djup inlärningsstrategi vid exempelvis läsning. Kortfattat kan man beskriva de olika strategierna som att den djupinriktade studenten försöker se bakom själva texten för att förstå vad författaren vill ha sagt. Alltså själva poängen med framställningen, medan den ytinriktade studenten av olika anledningar (stress, ointresse, betygskrav osv) försöker memorera själva texten. Detta medför ibland att han missar poängen med det författaren vill säga. Men ofta är det mer komplicerat än så. Ibland syns nämligen inte skillnaderna på den ytinriktade studenten och den djupinriktade, förrän efter flera veckor då den djupinriktade oftast kommer i håg mer.

Mina upptäckter på biblioteket

Detta var alltså min utgångspunkt innan jag gick till biblioteket för att få tag på mer information. Vad jag bland annat ville veta var vilken forskningsmetod som hade använts. Vad jag snart fann ut var att forskningsmetoden kallades för fenomenografi och att en grupp vid universitetet i Göteborg, med professor Ference Marton i spetsen, som kallade sig Inom-gruppen hade utvecklat denna forskningsmetod. Fenomenografin använder sig också av en kvalitativ analysmetod och jag skall strax försöka att kort förklara vad den, och fenomenografin, går ut på.

Vidare vill jag påpeka att fenomenografin i Inom-gruppen tar sin utgångspunkt i en filosofi som jag inte riktigt har satt mig in i, och som jag inte vet om jag delar. Jag tar mig således friheten att "översätta" fenomenografin till min egen filosofi.

Vad är fenomenografi?

Själva Fenomenografin som forskningsinriktning syftar till att ta reda på hur människor uppfattar fenomen. Med fenomen menas allt som kan uppfattas. Man vill inte heller ta reda på om något fenomen är sant eller falskt, utan vad man vill veta är just hur människor uppfattar fenomenet. För att göra det ännu lite svårare, så definierar man uppfattningar på ett lite annorlunda sätt än vi vanligtvis gör. Fenomenograferna menar att en uppfattning är något vi tar för självklart. Alltså en uppfattning som vi inte alls behöver ha reflekterat över, men som vi bygger våra resonemang på. Fenomenografens uppgift vid t.ex. en intervjuundersökning blir alltså att fundera ut vad som är den bakomliggande uppfattningen bakom det som sägs i intervjun. Vad är det som är uppenbart men som inte blir klart uttalat? Det här är givetvis väldigt svårt och tar mycket tid och reflektion. Dessutom måste fenomenografen försöka sålla bort saker som inte har med frågeställningen att göra samtidigt som han måste ge utrymme för olika uppfattningar. Därför kan inte intervjuaren styra den intervjuade för mycket. Det är ju inte meningen att den som blir intervjuad skall svara något som intervjuaren vill höra!

Fenomenograferna menar vidare att de här uppfattningarna som människor har om fenomen, för det första alltid måste studeras i samband med detta fenomen (vid inlärningsinriktad fenomenografisk forskning måste alltså forskningen vara innehållsrelaterad) och att det inte (än så länge) finns några färdiga kategorier av uppfattningar. Alltså kan inte fenomenograferna arbeta utifrån en hypotes eller teori, om hur kategorierna kommer att se ut, som de skall falsifiera eller verifiera. Därför kallas också undersökningen explorativ, dels för att den är undersökande och dels för att man kan säga att fenomenograferna arbetar med "luckor" i vårt vetande. Därför blir också slutresultatet av undersökningen beskrivande. Man behöver alltså inte "komma fram" till någonting. Fenomenograferna menar att det de forskar om har ett värde i sig.

Syftet med undersökningen blir alltså att försöka beskriva innehållet i tanken och vilka olika uppfattningar som finns. Syftet är inte att komma fram till; hur många tänker si och så? Eller varför tänker de si eller så? Alltså behöver man t.ex. inte låta slumpen avgöra vilka intervjupersoner man skall använda sig av. Tvärtom kan det vara bra att strategiskt välja olika personer, om man tror att man kan få så många "uppfattningar" som möjligt. Det lönar sig inte heller att ta med så många personer som möjligt. Tvärtom är det bra att man har få personer till sitt förfogande då själva analysen och intervjuerna tar så lång tid.

Ett försök till metodbeskrivning utifrån boken Forskningsmetodikens grunder.

Om man använder begreppen som står i boken: Forskningsmetodikens grunder (Patel.R.,Davidson,B.1994) så skulle man kunna säga att man vid intervjun har en standardiserad fråga som man utgår från. Denna fråga skall på något sätt belysa det man vill ha reda på. I fenomenografins fall rör det sig alltså om en uppfattning av ett fenomen. Efter den första stadardiserade frågan behöver vi kanske precisera frågan mer, med ytterligare frågor, beroende på om den intervjuade tycks ha förstått det vi ville veta. Följdfrågorna blir alltså ostandardiserade. Man måste också ge utrymme för olika uppfattningar under intervjun och därför blir svarsutrymmet ostrukturerat.

När intervjun är klar och färdigutskriven är det fenomenografens uppgift att tänka och reflektera över de svar han har fått. Han skall alltså göra en kvalitativ analys av intervjumaterialet, som i det här fallet innebär att han skall försöka isolera och dela in uppfattningarna i olika kategorier. Att isolera uppfattningarna innebär att försöka se den bakomliggande innebörden i det som sägs. Man försöker således att se och isolera helheten/poängen/meningen, alltså det i uppfattningen som kan betraktas som en helhet. Detta kan naturligtvis ses som en väldigt subjektiv analys och risken att den blir subjektiv finns. För att säkerställa objektiviteten och reabiliteten någorlunda skall en oberoende bedömare efter arbetets genomförande, se ifall också han lyckas isolera de olika uppfattningarna och placera dem i de kategorier som nu står till förfogande.

Vad gör jag nu? Hur kan fenomenografin hjälpa mig?

Detta är alltså i korthet fenomenografin. Självklart kan man beskriva den mycket utförligare än så här, men det jag ville belysa var att det inte är en lätt uppgift att göra ett examensarbete om yt- och djupinriktad inlärningsstrategi hos åttendeklassare när de läser en text av något slag. (Och det var väl vad Olle Sedman försökte säga mig.) Samtidigt känner jag att detta ämne fascinerar mig otroligt. På något sätt känns det som om det är en av nycklarna man kan använda sig av om man vill bli en bra lärare. Till exempel krävs det ju att vi försöker se det eleven ser och uppfattar det eleven uppfattar för att kunna spinna vidare på det. Vi bör alltså försöka förstå vilken förförståelse eleven har om ett givet ämne innan vi sätter i gång med det. En fenomenografisk undersökning kan hjälpa oss med detta.

I vilket fall som helst så är jag helt enkelt väldigt intresserad av att fortsätta med detta arbete. Frågan är bara hur det skall gå till. Jag känner ju att jag faktiskt måste läsa vidare om fenomenografin och gärna då en del "originalundersökningar". Detta för att öva mig i att tänka "fenomenografiskt". Fenomenografin och det "fenomenografiska tänkandet" måste nämligen sitta i ryggraden i fall det skall bli någon bra kvalité på mitt arbete. Det här kommer att ta tid. Jag är medveten om det. Förmodligen mer tid än 10 poäng, men jag är ändå villig att "offra" det eftersom jag är så intresserad. Dessutom är det just en av fördelarna med examensarbetet; att ha friheten att fördjupa sig i något som kittlar.

Min provisoriska problemformulering och varför jag har valt just den.

Så hur har jag då tänkt mig mitt följande arbete? Jag skulle kunna genomföra en intervjustudie på ungdomar, där jag frågar vad inlärning innebär för dem. I Hur vi lär läser vi nämligen att Roger Säljö har gjort en liknande undersökning på en grupp vuxna. Sedan skulle jag kunna jämföra och se om jag kommer fram till samma kategorier, nämligen:

1….en kvantitativ ökning i kunskap

2….ett memorerande

3….att införskaffa fakta, metoder osv som kan behållas och användas vid behov.

4….ett abstraherande av innebörd

5….ett tolkande förlopp som syftar till en förståelse av verkligheten. (Marton 1996, sid.77)

Jag kommer alltså att vilja följa den fenomenografiska forskningsinriktningen, som jag har beskrivit tidigare. Märk att forskningen alltså blir en forskning om uppfattningar. Den skall alltså inte leda till något annat än just det. Jag kan i nuläget inte precisera mig mer än så. Jag skulle möjligtvis kunna säga att intervjupersonerna inte kan vara så många, (på 10 poäng) kanske 10-15 personer är lagom. Jag kommer alltså vara beroende av exempelvis en erfaren lärare som kan hjälpa mig med urvalet av elever så att möjligheten till fler kategorier underlättas.

Vad kan jag då ha för nytta av studien? För det första hoppas jag att mitt mål som blivande lärare är att lära mina elever att lära sig själva. Jag tror nämligen att det endast är eleven som kan göra inlärningsarbetet. Dessutom är detta ett bra mål enligt mig, för kunskap borde kunna ses i egenskap av sitt eget värde. Alltså; kunskap eller skapandet av kunskap är medel för att kunna förstå omvärlden och verkligheten. Detta är min övertygelse. Om man då läser t.ex. Hur vi lär med Marton m.fl. (1996), så kommer de, enligt min tolkning, också fram till att de som har en sådan inställning till den kunskap som skall inhämtas, också lär sig mer och bättre i den betydelsen att kunskapen blir mer relevant för dem. Det här kräver att jag som blivande lärare på något sätt använder mig av kunskap, stoff eller innehåll som kan kännas meningsfullt för eleverna. Men det skulle också underlätta om jag t.ex. kände till hur eleverna såg på inlärning. Vet jag det har jag nämligen något att gå efter. Min ambition som lärare är nämligen att få eleverna att förstå att skolan och lärandet är till för dem, för att de skall växa som människor och för att de skall börja förstå världen och verkligheten.

Jag skulle också kunna säga så här: Jag tror att det alltid kommer att finnas någon eller några elever som inte är intresserade av undervisningen hur "bra " läraren än är. Men jag tror också att det alltid kommer att finnas elever som alltid kan hitta något intressant i undervisningen hur "dålig" läraren än är. Detta för att de på något sätt kan se bortom läraren och se betydelsen av kunskapen i sig. Ett av mina mål som blivande lärare är att på något sätt få eleverna att tillhöra de senare. Jag vill alltså att de skall börja förstå att kunskapen har en betydelse i sig, och att den kan vara relevant för dem. Om jag överhuvudtaget skall komma i närheten av denna ambition bör jag börja hos eleverna. En bra utgångspunkt är att fråga sig: Hur ser eleverna på inlärning?

Om helhet

Avslutningsvis har det framgått av min framställning, att man arbetar med helheter eller söker helheten när man gör en kvalitativ analys inom fenomenografin. Därför bifogar jag mitt första uppsattsarbete jag gjorde på lärarhögskolan ht-95: Om Helhet. Man kan nämligen se det arbetet som en slags förberedelse för mitt examensarbete. Den utgör också en del av den förförståelse jag kommer att använda mig av vid den kvalitativa analysen. Man kan även se det arbetet som den ståndpunkt jag har tagit i vetenskapliga arbeten, och hur jag ser på vetenskapen över huvud taget. Man skulle också kunna säga att det är min (självklara?) uppfattning om ämnet i fråga, och vid vetenskapliga arbeten skall man lägga alla korten på bordet(?)! Det underlättar t.ex. om en oberoende person senare skall bedöma mitt arbete.
 

Kroksmark, T.(1990) Fenomenografi och lärares didaktik. Göteborgs universitet, Institutionen

för metodik i lärarutbildningen, Lärarkompetens, Rapport nr Läk 1:90

Larsson, S.(1986) Kvalitativ analys -exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.

Marton, F., Dahlgren, L.O., Svensson, L., Säljö, R.(1977) Inlärning och omvärldsuppfattning.

Stockholm: Almquist & Wiksell förlag AB.

Marton, F., Hounsell, D., Entwistle, N. (1996) Hur vi lär. Kristianstad: Kristianstad

Boktryckeri AB

Patel, R., Davidson, B.(1994) Forskningsmetodikens grunder, Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Säljö, S., m.fl.(1989) Som vi uppfattar det, Elva bidrag om inlärning och

omvärldsuppffattning. Lund: Studentlitteratur.