Geografiprogrammet

Stockholms universitet

Geografi 21-40p ht 98

M Heden A Yrgård

 

Skriftlig redogörelse

Människan och naturen

Min framställning kommer att bygga på boken The human impact on the Natural Envionment av Andrew Goudie (1993) Sidhänvisngarna är således till denna bok.

Med tanke på att detta är en b- kurs och att vi tidigare i kursen redan har gått igenom stora delar naturgeografi så har jag ibland fattat mig kort och inte närmare förklarat vissa grundläggande processer.

Hur människans syn på naturen och naturresurserna har utvecklats över tiden.

Enligt C.J Glacken (s. 1) så har den västerländska idétraditionen berört tre slags frågor rörande jorden och människans förhållande till den. Den första är om jorden är en meningsfull skapelse, den andra är om och hur naturen har påverkat människans sociala och kulturella förehavanden och den sista frågan är huruvida människan har påverkat och förändrat naturen.

Den sista frågan, hur människan har påverkat naturen är en fråga som är högaktuell idag och som får sin rättmätiga plats i geografiundervisningen på t ex Stockholms universitet. Men så har det inte alltid varit. Till att börja med var det den bibliska synen på hur människan stod i relation till jorden som var den dominerande i den västerländska idétraditionen. Här sågs människan som någon slags fastighetsskötare på jorden, där jorden var fastigheten. Meningen var då att människan skulle förbättra den "primitiva" jorden. (s. 1)

En av de tidiga studierna som företogs av geografer, rörande människans påverkan på miljön, gjordes i de franska och österrikiska alperna av Fabre och Surell i slutet på sjuttonhundratalet och början på artonhundratalet. Där studerade man hur flodströmmar med dess förlopp, sedimentation och erosion hade påverkats av avskogningen i samma område.

En annan naturgeograf som tidigt började oroa sig för människans påverkan på miljön var Mary Sommerville (1780-1872) Hon menade att människan hade använt sig av sin fingerfärdighet för att begagna sig av de naturliga krafterna för att undertrycka naturen. (s. 3)

Hur som helst så undersöktes inte människans påverkan på naturen i detalj på grundval av vetenskaplig data innan George Perkins Marsh publicerade Man and Nature 1864. Här behandlades mänsklig påverkan på skog, vatten och sand. (s. 3)

Reclus, en fransk geograf på artonhundratalet såg inte bara den negativa påverkan som människan kan ha på naturen, utan även den positiva. Han sa att det var bristen på förutseende hos människan som hade lett till en del förödande konsekvenser för naturen, men att människan också kunde lära sig och använda sin kunskap till att "glorifiera" naturen. (s. 4)

En annan man, på samma linje som Reclus, i början på nittonhundratalet var Friedrich. Han trodde att människan efter en inledningsfas av exploatering och förstörelse av naturen skulle komma till insikt och kunskap så att naturen så småningom skulle kunna bevaras och förbättras. (s. 5) Den här idén motsatte sig dock Sauer och Whitaker runt 1930-och 40-talet. De menad att en viss påverkan, som en del jorderosionsproblem inte kunde restaureras.

På nittonhundratalet har också idéer och planer på hur man ska omvandla naturen fått se dagens ljus i ex forna Sovjetunionen. 1948 kom t ex "Stalin Plan för the Transformation of Nature" (s. 6)

Annars har den mänskliga påverkan på naturen haft vissa återkommande teman inom den västerländska geografiska traditionen på nittonhundratalet. Avskogningen har behandlats av Darby och Williams, domesticeringsprocessen har tagits upp av Sauer, dikning av våtmarker av Williams och introduktion av främmande växter och djur av McKnight. (s. 7)

1956 utkom boken Man´s role in changing the face of the earth, skriven av Thomas. En del menar att den föresåg den kommande ekologiska vågen som skulle komma på 60-talet. Boken är dock en mer vetenskaplig framställning än den våg som senare skulle komma. (s. 8)

Många geografer har de senaste tjugo åren också frångått att studera människans påverkan på miljön, och lämnat dessa studier åt nya ämnen som ekologi osv. Nu tycks dock trenden ha vänt och många geografer börjar åter att forska och studera det mänskliga inflytandet på naturen.(s. 8)

En översiktlig beskrivning av hur människan har påverkat naturmiljön, främst i modern tid.

Människans påverkan på vegetationen

Det är främst genom tre företeelser som människan har påverkat vegetationen. Nämligen bruket eller förhindrande av eld, betning och avskogning. När det gäller elden så har människan använt den på olika sätt i alla tider. Svedje bruk och shifting cultivation är exempel på hur elden kan användas för nyodling av mark. Om Svedje bruk och liknande företeelser används med måtta så kan de ha en positiv inverkan på vegetationen, men på senare år har allt för stor befolkningsökning i t ex många afrikanska länder lett till att man har bränt ner skog i en allt för omfattande takt, samtidigt som den mark som ligger i träda får vara ifred alldeles för kort tid. Detta har lett till utarmning av näringsalter i jorden, och därmed har vegetationen också tagit skada.

På senare tid har dock undertryckandet av eldsvådor skapat allvarliga problem. Inte bara för att elden på många sätt är en naturlig del av naturen och att många växter därför har anpassat sig till återkommande eldsvådor för t ex fortplantning osv, utan också för att ett undertryckande av eldsvådor ofta leder till ackumulering av växter och träämnen, så att eldsvådan när den väl inte går att hindra längre, blir än mer förödande.

När det gäller betning, så kan en lindrig sådan leda till en förbättring av vegetationen till förmån för de betande djuren. Å andra sidan kan överbetning vara skadlig för växtligheten. Dels för att växter som är ätbara i vissa fall ersätts av oätbara växter. Överdrivet "trampande" kan också kompaktera jorden så att infiltrationen av vatten blir mindre, detta och andra bieffekter kan leda till jorderosion och då har växter ännu svårare för att etablera sig på området.

Avskogningen av vissa områden på jorden är troligtvis en lika gammal företeelse som människan själv. Vissa undersökningar gör gällande att världens skogar har minskat med en femtedel sedan föragral tid. (s. 43) Förlusten har varit störst i de tempererade områdena, därefter i den tropiska savannen. Nu för tiden är man mest orolig för den ökande avverkningen av den tropiska regnskogen. Förutom lokala problem som lateritisering av jordar, ökad jorderosion och massrörelser så kan en del arter gå förlorade om vi avverkar den tropiska regnskogen i en allt för hög takt, med förluster inom den biologiska mångfalden och allt vad det innebär.

Det är dock svårt att avgöra om det är betning, avvskogning, eldsvådor eller klimatförändringar som ligger bakom många av de förändringar som vi har sett i de skogliga landskapen. Man har t ex olika åsikter om huruvida savannen eller prärien är naturliga habitat eller inte. Det troligaste är kanske att de till att börja med var en del av torrare klimat, men att människan har vidmakthållit dess säregenskaper med hjälp av t ex betning eller eldsvådor. Om det råder någon ökenspridning är också en kontroversiell fråga. Dock råder det inget tvivel på att öknar som Sahara har funnits i miljontals år, innan människan kom in i bilden.

Människan har också bidragit till spridning av vissa växter. Ibland har detta gått bra och ibland har den främmande växten haft förödande effekter på de inhemska bestånden, genom att växten tillexempel inte har haft några naturliga fiender i det nya landet.

Luftföroreningar är också något som har haft en omstridd debatt gällande skogsdöden på senare år. I stort sett kan man säga att man i vissa fall klart kan påvisa att vissa luftföroreningar har påverkat växtligheten lokalt. Vissa växter som lavor, har man också mer eller mindre bevisat är känsliga för bl a svavelutsläpp. Annars behövs det mer forskning kring ämnet för att mer klart skall kunna definiera problemet.

Vidare har domestiseringen av en del växter lett till att många av dem inte längre kan klara sig i naturligt tillstånd. Detta gäller t ex bananträdet som måste har hjälp med fortplantningen.

Människans påverkan på djuren

Människans påverkan på djuren kan delas in i fem kategorier; domestisering, spridning, utrotning, ökning och minskning av och inom arter.

Domestiseringen är en av de mest genomgripande sätt som människan har påverkat djuren. Som exempel kan man ta alla de arter av hundar som finns i dag, och hur olika de är varandra som en följd av avling.

En av de olikheter som husdjur har till skillnad från vilda djur är att de fortplantar sig på alla tider på året.

Spridningen av arter är ibland avsiktlig och ibland oavsiktlig. Di Castri har kategoriserat fem steg i spridningen av arter på jorden. (s. 91) I det första steget som innesluter flera årtusenden fram till ca 1500 e kr så spred människan arter, främst inom den gamla världen. Det andra steget påbörjades vid 1500 e kr i samband med upptäckternas tid, då man började kolonisera världen, och då spreds växter främst till och från kolonierna från Europa. Idag lever vi i det tredje stadiet, som har pågått de senast 100-150 åren, och nu är spridningen av arter global och det europeiska centrumet finns inte längre.

En minskning av enskilda arter kan ha olika anledningar. Bekämpningsmedel som DDT har man klart kunnat visat, haft samband med t ex minskningen av havsörn i olika delar av världen. Det finns även andra tungmetaller som släpps ut genom industrin som har förödande inverkan på vissa arter.

En minskning inom arter kan också bero på att man jagat ett visst djur för ett visst syfte, som elefanten och dess elfenben, eller blåvalen.

Ökning av arter och inom arter förekommer också som en följd av mänsklig påverkan. Här kan faktorer som trädgårdsodling spela in.

Utrotning av arter är en relativt vanlig företeelse och det verkar som det finns en korrelation mellan befolkningsökningen sedan i mitten på sextonhundratalet och antalet arter som har utrotats. ( s. 125)

En del forskare menar att utrotningen av vissa arter går tillbaka till stenåldern. Martin säger till exempel att förhistoriska jägare troligen utrotade fler stora däggdjur, för 10000-15000 år sedan än vad den moderna människan har gjort (s. 127). Det råder dock en hel del oenigheter i huruvida människan kan stå till svars för mycket av den utrotning som förekom i förhistorisk tid.

I modern tid så är förmodligen den främsta anledningen till att arter dör ut, den begränsade arealen för djur att bo på. Det behövs relativt stora ostörda habitat för att uppehålla en biologisk mångfald.

Människans påverkan på jorden

Jordmånen kan sägas vara en produkt av en hel rad faktorer. De viktigaste av dessa är; modermaterialet, topografin, klimatet, organismerna och tiden. Man skulle kort kunna summera människans välgörande och skadliga påverkan på dessa faktorer enligt nedan. (s.138-139)

  1. Modermaterialet
  2. Välgörande: Tillsättning av gödningsmedel och aska lokalt. Avlägsna överskott av salt.

    Skadlig: Avlägsna mer närsalter genom skörd av plantor än vad som tillsätts genom gödning, tillsättning av material i mängder som är giftigt för vissa växter eller djur, förändring av jordmånsbeståndet så att tillväxt för plantor försvåras.

  3. Topografin
  4. Välgörande: Kontroll av erosion genom att göra ytan ojämn, höja landnivån genom ackumulation av material.

    Skadlig: Förorsaka sättningar genom dikning och dränering av våtmarker, förorsaka ökad erosion genom utgrävningar i gruvdriften.

  5. Klimatet
  6. Välgörande: Tillsättning av vatten genom konstbevattning, avlägsna vatten genom dikning och dränering.

    Skadlig: Utsätta marken för högre insolation, ökad frostbenägenhet, vind osv.

  7. Organismer
  8. Välgörande: Introduktion och kontroll av växt- och djurpopulationer, tillsättning av organiskt material, luckra upp jorden genom plöjning så att syretillförseln ökar.

    Skadlig: Avlägsna växter och djur, avlägsna organiskt material genom plöjning, skörd, överbetning, osv, tillsättning av radioaktivt material.

  9. Tiden

Välgörande: Förnya jorden genom att tillsätta nytt modermaterial eller genom att

lokalt exponera modermaterialet genom jorderosion, vinna land från vattnet.

Skadlig: Utarma jorden genom ett ökat avlägsnande av närsalter.

 

Förutom denna översiktliga resumé över hur människan kan påverka jorden vill jag också nämna ett par ord om problem med salthaltiga jordar och problem jorderosion.

Konstbevattning och en hel rad tekniker för vattenborttagande har ofta lett till ett ökat lager av salt i jorden, ofta genom att grundvattennivån har höjts. Detta för att om grundvatten nivån ligger nära ytan så underlättas transporteringen av salt till ytan genom de kapillära krafterna.

I många kustnära trakter där problem med salthaltiga jordar finns, förekommer problem med överpumpning av markvattnet. Detta medför att saltvatten tränger in i grundvattnet eftersom det har en högre densitet än sötvatten.

Exempel på problem med saltvattenintrång från havet kan tas från Nildeltat. Där har byggandet av Aswandammen lett till att den förut skyddande sedimentationen inte riktigt når ut till kustremsan längs havet, vilket har medfört att havsvattnet tränger längre och längre in i deltat, vilket i sin tur leder till att jordbruksmark i närheten får problem med för salta jordar.

Man har försökt komma tillrätta med den höga salthalten i vissa jordar på olika sätt. Det mest kostsamma är ett direkt bortagande av saltet, genom t ex förbättrad dikning eller konstbevattning med så pass mycket vatten så att salterna urlakas, men detta är dyrt. De mest framgångsrika försöken med att få bukt med salthalten handlar ofta om kontrolleringsmetoder. Detta kan t ex innebära att man odlar växter som tål högre salthalter, att man vattnar ordentligt när växterna är som mest känsliga för salt osv.

Jorderosionsproblem kommer ofta av ett avlägsnande av humus på något sätt, då humus har många välgörande effekter på jordmånen som inkluderar både kemiska och fysiska egenskaper. Avlägsnande av humus kan ske antingen genom eldsvådor, dränering, avskogning eller plöjning. De största orsakerna till jorderosion är dock jordbruk och avskogning.

Jorderosion har i sin tur ofta väldigt negativa konsekvenser för jordens produktionsförmåga. Om jordmån- och humuslagren minskar leder detta till att jordens kapacitet att hålla vatten minskar samtidigt som växterna får mindre jord att rota sig i. Jorderosion tar också bort närsalter ur jorden.

Det mest kända exemplet på vinderosion är förmodligen the dustbowl i Amerikas förenta stater. Denna katastrof berodde delvis på av en serie av heta och torra år som kraftigt hade reducerat växtligheten och som hade gjort jorden så pass torr att den var mottaglig för vinderosion. Effekterna av denna torka blev dock förvärrade av överbetning och otillfredsställande jordbruksmetoder.

Man har försökt komma tillrätta med erosionsproblem på olika sätt världen över. Det äldsta och mest kända är kanske terrasering. Andra metoder är plantering av växter, förhindrande av överbetning och växtrotationer i jordbruket. För att förhindra vinderosion har man försökt att behålla jordens fuktighet på olika sätt.

Människans påverkan på vattnet

Människan har påverkat vattnet och dess flöde genom bland annat byggandet av dammar och kanaler, urbanisering, förorening och annat.

Dammar kan påverka miljön på en hel rad olika sätt. Många av dessa har inte alltid gått att förutsäga. Exempel på miljöpåverkan kan vara marksättningar, utlösningar av jordbävningar, spridandet och ökning av organismer, ökad salthalt i jordmånen, ändringar i grundvattennivån som kan skapa sluttningsprocesser och vattensjuka marker.

Ett exempel på hur dammar kan förändra halten av suspenderat sediment i en flod är Koloradofloden. Innan 1930 så förde floden med sig ungefär 125-150 m t suspenderat sediment per år, idag för den inte med sig varken sediment eller vatten till Kaliforniska bukten.

Urbaniseringen har avsevärda hydrologiska effekter vad gäller vattnets erosion, förorening av floder, påverkan på vattnets flöde och andra hydrologiska egenskaper.

Vi har förut sett att grundvattennivån kan sänkas avsevärt p g a pumpning från brunnar och att det kan leda till en ökad saltnivå i marken om dessa ligger nära hav. En höjning av grundvattennivån börjar dock synas nu, i numer avindustrialiserade områden, som t ex London, Liverpool och Birmingham.

Avskogning kan, som vi förut sett, leda till störtfloder och översvämningar. Omvänt kan också övergivna jordbruksområden och återväxt av skog leda till en minskning av vattenflödet och i viss mån uttorkning av vissa floder.

Ett annat resultat som människans påverkan på och modifiering av flodområden har haft är nivåerna på vissa sjöar, även om man inte alltid har varit överens om i vilken utsträckning som människan kan ses som ansvarig.

Aralsjön är här ett exempel. Sedan 1960 så har sjön förlorat mer än 40% av sin areal och detta i stor utsträckning p g a en överkonsumtion av vatten genom konstbevattning och annat.

Förorening av vatten är ett stort problem i vissa områden som kan leda till förgiftning av djur och människor. Orsakerna till föroreningarna kan delas in i följande: (s. 195)

  1. Avlopp och andra syrekrävande avfallsprodukter
  2. Infektiösa medel
  3. Organiska kemikalier
  4. Andra kemiska och minerala ämnen
  5. Sediment (grumlighet)
  6. Radioaktiva ämnen
  7. Värme

Andra mänskliga aktiviteter som kan leda till ändrad kvalité på sjöar och vattendrag är; jordbruk, eld, urbanisering, industri, gruvdrift, konstbevattning och många fler. Här är jordbruket som bekant en stor bov, med dess kvävegödsling som i vissa fall leder till algblommning och igenväxtning av vissa sjöar. Även olika bekämpningsmedel inom jordbruket kan ha negativa effekter på landskapet omkring dessa.

Förorening av vattendrag kommer också från industrin genom utsläpp av svavel och påföljande försurning. Det låga pH värdet som detta har resulterat i, i en del sjöar har lett till att vissa fiskar som inte tål så låga pH värden har dött.

Industrier och andra mänskliga aktiviteter har också lett till grumliga sjöar och vattendrag och detta i sin tur påverkar insolationen och syretillförseln.

Hur som helst är inte alla vattenföroreningar bestående. Människan kan, och har i vissa fall, förbättrat vattenkvalitén i vattendrag och sjöar.

Människans påverkan på geomorfologin

Det finns väldigt få områden av mänsklig aktivitet som inte påverkar geomorfologin, även om det ibland är indirekt. De landformer som mänskligheten har påverkat direkt och avsiktligt är kanske de mest synliga. Det är sådana landformer som skapas av utgrävningar, byggarbeten, hydrologiska arbeten, och jordbruk. Gropar och schakthögar kan skapas av gruvarbeten, terrasser, åsar och plogfåror skapas av jordbruket, väg- och flodbankar skapas av väg- och kanalbyggen, diken och fördämningar skapas flod- och kusthantering, kratrar skapas av krig, kanaler skapas för transporter och konsbevattning och marksättningar och depressioner skapas genom uttag av vatten och mineralier.

Landformer som skapas indirekt genom mänsklig påverkan är kanske mindre tydliga att känna igen. Inte minst för att de ofta accelererar de naturliga processerna. Ofta är det ändringar som har kommit till oavsiktligt genom mänsklig teknik. Genom att till exempel reducera vegetationen med hjälp av betning, eld och avskogning så har människan accelererat jorderosion och sedimentation. Ibland är resultaten synliga, som när ravinsystem uppstår. Genom indirekt påverkan kan människan skapa marksättningar och andra problem, vara utlösande faktor till massrörelser, jordskred och ras och även jordbävningar.

Till slut finns det också fenomen som kan skapas av människan genom okunskap av de kedjeprocesser som kan uppstå genom mänsklig påverkan. Det finns till exempel många exempel på hur människan har försökt att reducera kusterosion genom att bygga vågbrytare, där erosionen istället har förvärrats.

Människans påverkan på klimatet och atmosfären

Om människan överhuvudtaget har påverkat klimatet under de senaste hundra åren är väldigt kontroversiellt. Man vet att klimatet har haft naturliga fluktuationer genom årmiljoner.

Om människan har påverkat klimatet eller håller på att göra det beror det faktorer som; utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan och andra), ökat antal aerosoler, termisk förorening, förändringar av albedo, ökat antal stoftpartiklar, avskogning, överbetning, ökad konstbevattning, förändring av havströmmar p.g.a. byggandet av kanaler som sammanför sund och ökad utströmmning av sötvatten till hav.

De ökade växthusgaserna är numer kända och dessa beror till exempel på förbränningen av fossila bränslen, då tidigare bunden koldioxid släpps. Ökad mängd koldioxid i atmosfären kan leda till uppvärmning av det globala klimatet. Problemet är bara att man inte riktigt kan beräkna om det ökade koldioxidutsläppet möjligtvis kan "ätas" upp av havens plankton till exempel, eller hur mycket av koldioxiden absorberas av den befintliga växtligheten. Skogsskövling kan ur det perspektivet också leda till en ökad mängd koldioxid i atmosfären.

Annars kan skogsskövling och avskogning leda till förändrade albedoförhållanden och därmed också till klimatförändringar. Liksom ökenspridning. Områden med gles eller ingen vegetation har ett högre albedo än till exempel höga regnskogar. Men även om mikroklimatet kan påverkas väsentligt av sådana förhållanden är det väldigt kontroversiellt om det har någon betydelse för det globala klimatet.

Det finns teorier om att skogar och skogskövling också påverkar nederbörden, men återigen är dessa teorier väldigt kontroversiella.

Planterandet eller skapandet av konstgjorda sjöar kan också påverka främst microklimatet. Dessa har då en utjämnande inverkan på klimatet.

Urbana klimat är också kända för att ändra mikro- och lokalklimaten. Ofta är det varmare i städer på grund av högre insolation än det är på landsbygden. Men det urbana klimatet har förmodligen ingen effekt på det globala klimatet.

Luftföroreningar och smog är något som har påverkat atmosfären avsevärt, särskilt i urbana och industrialiserade samhällen. Jag har på andra ställen tagit upp de problem som de kan medföra.

Egna konklusioner

Det har varit svårt att göra en sammanfattning av en bok som till största delen består av exempel. Det som har varit mest tydligt i boken tycker jag är människans okunskap på de här områdena, än så länge. Det är väldigt svårt att klart bevisa många av fenomenen av miljöförstöring och förändring som i dag tillskrivs människan. Det är också svårt att sia om framtiden.

Vi fick bland annat till uppgift att ta med något ord om framtiden. Det som framkommer i boken är att det har gjorts en hel del förbättringar på sista tiden och den främsta av dem, är väl att vi numera är medvetna om de många problem vi har orsakat med vår civilisation. Och det är en bra början. Samtidigt är det otroligt svårt att se hur framtiden kommer att bli, för även om vi kanske kan avhjälpa vissa ekologiska problem som vi har skapat hittills, så skapar vi samtidigt nya hela tiden.

Något som dock har slagit mig, när jag har läst denna bok, är att naturen alltid tycks sträva mot jämvikt på något sätt. Om vi bygger vågbrytare för att minska kusterosionen på ett ställe, blir det ofta mer kusterosion på ett annat osv. Så kanske är det så att naturen alltid lyckas återskapa någon form av jämvikt, vad vi än gör. Men den jämvikten kanske inte kommer att se ut som vi har föreställt oss den, och kanske kommer vi inte ens vara med.

 

Abir Lindberg

 

 

 


Till abirs hemsida