Kretsloppstänkandet är ett populärt begrepp som ofta nämns. Hur kan det kan få konkret innebörd i planeringen av bebyggelsemiljöer och stadslandskap? *

På vilket/ vilka sätt kan teknikutvecklingen och infrastrukturen påverka fördelningen av arbetsplatser och boende i Sverige i framtiden? *

Bebyggelseplanering från 1200- talets senare del till dagens system - PBL och NRL beskrivs bl.a. i Sveriges nationalatlas med utgångspunkt i Gävle. Redogör för planeringslagstiftningens framväxt till idag och hur miljöaspekterna behandlas i samhällsplaneringen. Kan man förena regionalpolitik och samtidigt ta miljöhänsyn? *

Diskutera det sistnämnda kring Berger/ Carlmans framförda synpunkter. Vad kan miljöbalkens ikraftträdande 1/1/99 komma att innebära? *

Persontransporter i städer är ett svårlöst problem. Varför? Finns det framtida transportlösningar? *

På vilket sätt kan naturresurslagen (NRL) och plan- och bygglagen (PBL) användas för att planera för infrastruktur samt för dennas genomförande? Ta hjälp av PBL- kompendiet och Johanssons avsnitt om planering för att besvara frågan. *

Johansson menar att man kan använda sig av termodynamikens två lagar som kompass inför fysisk planering av bebyggelsemiljöer och stadslandskap, så att de bättre tillfredsställer en hållbar utveckling ur miljösynpunkt. Dessa lagar säger att varken materia eller energi kan skapas eller försvinna. Eller så kan man också säga att ingenting försvinner och att allting sprider sig.

Det är ju så att all materia och energi i världen ingår i olika kretslopp. En del material ingår i långa kretslopp och andra i mindre långa kretslopp. Man kan dela in världens resurser i lager, fonder och flöden. Lagren är t.ex. mineraler, metaller, uran, kol och olja. Dessa borde människan ta av så lite som möjligt, eftersom det tar flera miljoner år i det naturliga kretsloppet att återbilda dessa material. Exempel på fonder är; odlingsmark, husdjur, fisk, vilt, skog, torvmossar, grundvatten osv. Uttag från dessa fonder borde göras i takt med återskapandet av dessa, annars leder det till utarmning och försörjningsvårigheter i framtiden. Flödena i naturen ur energisynpunkt är t.ex. sol, vind och vatten. Dessa kan man ta av hur mycket som helst eftersom de hela tiden återskapas av solens instrålning.

Det gäller alltså för den fysiska planeringen, då det gäller bebyggelse och stadslandskap att ta hänsyn till dessa kretslopp och att bygga så att de naturliga kretsloppen underlättas så mycket som möjligt.

Exempel på flöden i samhället och där vi borde se till att få ett bättre kretslopp är:

• Vattnets flöde (vatten och avlopp)
• Flöden av organiska ämnen och näringsämnen (avlopp och avfall )
• Flöden av restprodukter med energivärde (avlopp och avfall )
• Flöden av icke- organiska ämnen som kan återvinnas
• Flöden av tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen (oönskade ämnen )

Som vi ser skulle mycket kunna göras när det gäller vatten, avlopp och avfall. Ett stort problem är t.ex. övergödningen inom jordbruket, där vi artificiellt skapar växtnäringsämnen i konstgödsel, när vi istället borde använda oss av de naturliga avfall vi tillför naturen i avloppsvattnet, där de inte borde vara, som i sjöar och vattendrag. Det gäller alltså att få avloppsvattnet fritt från oorganiska- och andra oönskade ämnen. Kanske skulle vi t.ex. ha olika reningsverk för olika avlopp, eller så kanske vi kan skapa förutsättningar till källsortering av avfallen i hushållen. Man skulle också kunna ta hänsyn till var tätorterna och jordbruken låg i förhållande till varandra i framtida planering så att de bättre kan ingå i ett naturligt kretslopp ihop. Då kan t.ex. jordbruken bättre ta tillvara avfallen från tätorten.

En annan stor del av miljöförstöringen är transporter. Dessa utgör en stor andel av förbränningen av de fossila bränslena. Eftersom vi ännu inte har kommit på något som kan ersätta dessa bränslen är det viktigt att planera för hur transporterna görs så smidigt som möjligt. Det kan handla om att bygga ut kommunala kommunikationsnät som tunnelbana och busstrafik. Det kan också handla om att bygga ut bra cykelvägar. Vidare kan man också på planeringsstadiet försöka att se till att det finns möjlighet till arbete, fritidssysselsättning och kommersiella centra i närmiljön, så att resandet till och från arbetet minskar.

I FN:s andra boende- och bebyggelsekonferens, Habitat II, som ägde rum i Istanbul sa man också att det var viktigt att:

• Utveckla ett fungerande kretslopp mellan stad och land, dvs. återskapa ett ömsesidigt beroende genom att ge landsbygden nya funktioner för att lösa tätorternas energi-, VA-, och andra infrastruktursystem.
• Bebyggelsen funktionsintegreras
• Förstärka samspelet mellan tätorterna så att lokala bostads- och arbetsmarknaderna blir mer robusta och välfungerande.

Teknikutvecklingen kan leda till mycket bra. Jag har t.ex. börjat betala mina räkningar via Internet och det får till följd att jag sparar in resan till och från bank och post. Så småningom kan man kanske uträtta fler ärenden genom Internet och på så vis spara persontransporter.

Många pratar nu om den globala byn och att vi i framtiden skulle kunna bo ute på landet och utföra våra arbeten hemma med hjälp av det nya IT- systemet med datorer och så. Jag tror inte riktigt på de framtidsdrömmarna. Dels har det redan visat sig att antalet som arbetar hemma om de får möjlighet till det inte är så många som man skulle vilja, och detta beror främst på att människan är en social varelse och gärna arbetar tillsammans med andra människor. Vad som skulle kunna vara möjligt i framtiden är kanske att man skapar lokala arbetsplatser som kan distribuera olika tjänster och arbeten till de större företagen, så att arbetet ligger närmare hemmet.

Däremot tror jag att teknikutvecklingen kan komma att bromsa urbaniseringen på nuvarande nivå. Små städer som idag är rädda för att försvinna kan med lite nyskapande företagaranda behålla sin befolkning med hjälp av den nya tekniken.

I Sveriges äldst bevarade stadslag, Björkörätten, från 1200- talet så beskrivs det hur husen skulle var byggda och utformade. Saker som var viktiga var bland annat bredden på gatorna, de skulle vara åtta alnar långa så att man kunde åka och rida på dem.

Så småningom, när Sverige blev stormakt, ville man ha prydliga, planerade gator som var lätta att överblicka. Rutnätsstaden kom till. Andra saker som gjorde att man ville planera var de stor bränderna i trästäderna.

Under 1700- talet skedde inte mycket planering från stadsmaktens sida. Det här var under frihetstiden och då ville man ha så lite central styrning som möjligt. Dessutom ökade inte folkmängden nämnvärt. På 1700- talet fick alltså de enskilda städerna mer att säga till om. De skulle själva ansvara för byggande och planering. Stockholm fick den första byggnadsordningen 1725.

1874 års byggnadsstadga var rikstäckade. En sådan behövdes ansåg man. Där sa man att varje stad skulle anta en stadsplan. 1874 års byggnadsstadga var ingen civillag utan en förordning.

1907 fick Sverige en stadsplanelag. Den uppfattades som progressiv och radikal. Men förändringarna på 1900- talet, och tätorternas tillväxt har gjort att en rad förändringar och utredningar har gjorts angående planerings- och byggnadslagstiftningen.

Under mellankrigstiden blev de rättsligt bindande stadsplanerna allt mer detaljerade, detta ledde till ett myller av planer och 1968 tillsattes en utredning för att se över plansystemet. En plan- och bygglag utfärdades (PBL) 1987. De olika stadsplanerna kom att benämnas detaljplaner och kommunerna ålades att utöver detaljplanen ha en översiktsplan.

Numer regleras det fysiska samhällsbyggandet i ett flertal lagar. Naturresurslagen (NRL) är en sådan lag och den bygger på den fysiska riksplaneringen och verkar genom andra lagar, främst PBL. Syftet är att marken, vattnet och naturen skall användas ekologiskt och att en hållbar, långsiktig utveckling möjliggörs.

I PBL regleras vilka planer som skall upprättas vart. Dessutom regleras vilka krav på byggnaderna som kan förväntas då det gäller AV- system, brandsäkerhet, bärförmåga osv.

Kommunen har också en översiktsplan. Den skall visa grunddragen i kommunens framtida planering av mark och vatten och hur kommunen avser att tillgodose riksintressena i NRL

Områdesbestämmelserna har bindande verkan och används för att säkerställa syftet med översiktsplanen.

Om man kan förena regionalpolitik och samtidigt ta miljöhänsyn är en knepig fråga. Om vi utgår från vad Berger/ Carlman säger Regionalpolitikens ekologiska grundlag i Norden så blir man ju en aning pessimistisk. Han menar att regionalpolitiken hittills främst har handlat om hur man skall behålla jobben ute på landsbygden och detta har medfört att både fack och kommun har ställt tillväxtfrågan i första rum och miljöhänsynen i andra. Ett annat problem har ju varit att miljöfrågorna har hamnat i andra sektorer än frågorna för t.ex. tillväxt och industri vid kommunal planering. Detta har gjort att det har varit svårt att överblicka vilka miljöproblem som eventuellt skulle kunna uppstå när man anlägger en industri osv.

De problem som Berger/ Carlman säger sig se inom miljö- och regionalpolitiken håller faktiskt nu på att genomföras i och med den nya miljöbalkens iträdande 1999. Det är sådana problem som att den miljöpolitiska målformuleringen både är vid och vag, utan rättsligt fastlagda precisa mål. Ett annat problem, som nu håller på att genomföras, är att de sakkunskaper som har funnits bland de ideella miljöorganisationerna har gått förlorade då de inte har haft någon formell möjlighet att påverka besluten. Det kommer de att få, i och med den nya miljöbalken. Han menade också att miljökonsekvens bedömningarna (MKB) inte hade de lagstöd som de borde ha. Det får de också nu, med den nya miljöbalken. Dessutom kommer olika styrmedel från politikers sida att utökas, så som regler, tillsyn, bidrag osv. Ett problem som kvarstår är dock att de låga priserna på olja och energi som vi har i Sverige, och som stimulerar tillväxten av industrier.

Andra bra nyheter i miljöbalken är den nya saneringsförsäkringen som skall täcka efterbehandlingsfall, då den ansvarige inte kan betala för nedsmutsningen.

Någonting som inte är bra, och där det råder oklarheter om, i den nya miljöbalken är att den i vissa fall gäller parallellt med andra lagar och att det råder oklarheter om den i vissa fall motsäger regeringsformen. Balken är också en ramlag, vilket medför att det inte i detalj anges hur olika tillämpningar skall genomföras. Annars innehåller miljölagen många möjligheter till ett verkligt miljöhänsynstagande i alla delar av samhället och samhällsplaneringen. Rättspraxis kommer i framtiden att visa om vi utnyttjar detta tillfälle till en förändrad miljöpolitik.

Berger/ Carlmans framställning känns kanske en aning föråldrad idag, eftersom de multinationella företagen numer gör som de vill, och att vi därmed har fått problem med att de stora industrierna flyttar ut från Sverige och förläggs på annat håll i världen där lönen på arbetskraft är låg. Det nya kunskaps- och tjänstesamhället har börjat ta skruv och det är här de nya arbetena finns i länder som förut var industrialiserade. Detta kanske kan medföra att vi på ett lättare sätt kan ta hänsyn till miljön, men å andra sidan flyttas miljöproblemen ut till de nyligen industrialiserade länderna, som inte har det kapital som behövs för att ta det miljöhänsyn som krävs, om vi skall ha en hållbar utveckling, inte bara i Sverige, utan globalt.

Trafiken orsakar många miljöproblem. I Sverige står transportsektorn för 45 % av koldioxidutsläppen och 75% av kväveutsläppen till luft. Detta bidrar globalt till växthus-effekten. Regionalt bidrar trafiken till försurning av mark och vatten, bildning av marknära ozon samt övergödning av sjöar och hav. Lokalt ger trafiken hälsoproblem och den orsakar trängsel, olyckor och buller. Så om man kunde göra något för att förbättra persontransporterna, kan mycket vinnas.

Något jag har lagt märke till när jag har läst geografi är att man i stort sätt är överens om att människan sedan stenåldern i princip, reser i genomsnitt mellan 70 och 90 min per dag. Oavsett om hon går eller flyger eller gör resan till arbetet eller fritidssysselsättningen så reser människan mellan 70 och 90 minuter per dag, varje dag. Alltså tror jag att människan skulle resa mer på fritiden om hon fick en mindre transportsträcka till arbetet. Med andra ord tror jag inte att vi kan hindra människan från att resa eller att begränsa hennes resor. Problemet är alltså inte hur vi skall minska transporterna utan hur vi gör dem miljövänligare.

Cykeln är ju t.ex. genialisk i storstadsområden, den tar dig dörr till dörr, du behöver inte passa några tider och du kommer fram ungefär lika snabbt som när du använder bil och andra transportmedel. Dessutom får människan daglig motion, och det är också viktigt idag, med alla stillasittande arbeten.

Att bygga ut kollektivtrafiken är en andra möjlighet i storstäder. I de kortväga persontransporterna går det åt otroligt mycket mindre energi per personkilometer om man tar tunnelbanan än om man tar bilen.

Jag tror att människan är en lat och rationell varelse som ser till sitt bästa. Det är inte alltid som människan kan se sitt bästa när de gäller de globala eller regionala miljöproblemen. Därför tror jag att det till mycket stor del beror på hur politiker och samhällsplanerare tar sitt ansvar. Jag tror att det skulle underlätta mycket om man utgår från hur människor handlar ur ett ego- nyttigt perspektiv när man planerar för infrastrukturen. Man kan alltså inte lita på att människor gör saker frivilligt om det verkar vara till nackdel för människan i fråga. Alltså skall alla politiska system och all planering av infrastruktur göra så att människor frivilligt , för att det "känns" bättre för dem, agerar så naturvänligt som möjligt. Infrastrukturen skall byggas så att det blir attraktivt att cykla och använda kollektivtrafik och oattraktivt att använda bil.

Dessutom så används de fossila bränslena idag, enligt vissa bedömare, till 90 % för vår energiförsörjning i världen. Och dessa tar dessutom slut ganska snart om man inte hittar nya fyndigheter. Men även om vi gör det så kan vi inte hålla på att förbränna dessa om vi vill ha en sund miljö att efterlämna till våra barn. Som jag ser det är det dessutom svårt att ersätta all denna energi med förnybara energikällor så som de ser ut idag. Det är väldigt bra att saker och ting görs, men det känns som en droppe i havet i jämförelse. Om vi är så beroende av transporter och el - energi, så måste vi faktiskt komma på något nytt snart. Alltså tycker jag att det skall läggas ner mycket pengar på forskning inom det här området.

Det är mycket som kan sägas om energisystemen, men jag tänker försöka att hålla mig kort, och hoppas ändå få med de väsentligaste bitarna.

Till en början var veden den viktigaste energikällan till både värme och ljus i staden. På 1800-talet började gas, fotogen och kol att introduceras och så småningom ersattes dessa energikällor av el och olja.

Den första vedbristen föranledde tekniska lösningar som kakelugn och centralvärme i form av vedkamin för ett helt hyreshus med vattenburet system med radiatorer. Eftersom veden dittills hade varit självförsörjande och kolen inte kunde hämtas in av var man på samma sätt, så ledde energiomvandlingen till en arbetsdelning och till framkomsten av distributörer av energi. Städerna tog successivt över ansvaret för leverans av gas och el.

Övergången från kol till olja var ganska odramatisk i jämförelse. Det krävde bara små anpassningar hos användarna.

Gradvis övergick man till fjärrvärme. Fjärrvärmen byggdes ut i stor skala för att värma upp miljonprogrammets hyreshus.

Elvärmen introducerades under den följande utbyggnaden av småhusområden.

Att oljan ökade så snabbt berodde på att den var billig och lätt att hantera.

På 1890-talet lärde man sig att överföra högspänd kraft över långa avstånd. Detta nät byggdes så småningom ut och detta ledde till att verksamheter kunde lokaliseras oberoende av lokala tillgångar.

Sverige byggde tidigt ut ett elnät eftersom vi hade vattenkraften och i och med att vi inte var lika beroende av olja och kol som andra länder.

El- energi har en hög exergi och ibland används den till uppvärmning av hus, vilket egentligen inte är så lyckat.

Många gånger under 1900-talet så har Vattenkraft haft en överproduktion av el, och man har försökt få förbrukningen av el att öka. Varför vi ändå har använt oss av olja i så stor utsträckning har berott på att den har varit så billig.

1970-talets olje- kriser gjorde att vi på nytt såg över vår el- användning, vi ville bli så självförsörjande, av energi, som möjligt. Kärnkraften byggdes ut. Även andra inhemska bränslen blev aktuella, som vi egentligen sedan gammalt har använt med stor kunskap. Dessa är t.ex. träråvaror och torv.

Om vi tittar på var energin har kommit ifrån, från 1970-talet och fram till idag så ser vi att oljan dominerade på 70-talet, medan vattenkraft, biobränslen och kol delade på kanske 1/5 av produktionen.

1995 var det svenska energisystemet till 60% beroende av kol, olja och naturgas som primärenergi. 18% av energin kom från biobränslen, torv mm., 15% kom från vattenkraft och lika mycket kom från kärnkraften. Vi skulle alltså kunna säga att vi har lyckats till viss del, med att inte vara så beroende av oljan. Men många problem kvarstår. Sverige och västvärlden står fortfarande för en alldeles för hög energianvändning och förbränningen av fossila bränslen måste ner ytterligare.

I ett utkast till svenskt handlingsprogram efter Riokonferensen år 1992 beskriver miljövårdsberedningen den omställning som behövdes. Exempel på åtgärder var:

• Att ta bort hinder mot export och import av el- energi.
• Att det behövs teknikupphandlig av energieffektiv teknik.
• Att marknadsvilkoren bör förändras för de företag som distribuerar el, så att de kan fungera som eltjänsteföretag. Detta så att energin blir så effektiv som möjligt.
• Att Sverige bör använda mer bioenergi, vindkraft och solenergi.
• Att energipolitiken bör samordnas med skogs- och jordbrukspolitiken så att naturresurserna används på bästa sätt.
• Att metangas i soptippar bör användas effektivare.

Många av idéerna från Riokonferensen är idag på väg att realiseras.

Ett annat problem för svensk del är att kärnkraften egentligen skall avvecklas. Nu råder det ju lite oenigheter om det, men i vilket fall har ett åtgärdsprogram tagits fram av socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartister. Det är ju bra. Men i dagsläget tycker jag personligen inte att det viktigaste för oss är att avveckla kärnkraften, utan att vi blir mindre beroende av fossila bränslen.

De allmänna tendenserna för framtiden är dock ett flexiblare och mer variabelt energisystem, än det vi har idag, där man utnyttjar olika energikällor och olika kraft- och värmeanläggningar där det passar bäst. Tendensen är också ett mindre behov av olja. Här står i och för sig transport- sektorn för en stor del av användningen, men i framtiden är det inte helt omöjligt att motordrivna fordon går på vätgas. Vi kommer också att använda oss mer av biobränslen och torv, kommer att utnyttja el mer effektivt och kommer också att utnyttja den el som idag går till spillo i t.ex. avfallshanteringen mer effektivt.

I plan- och bygglagen (PBL) finns ett antal instrument som kommunen kan använda i den fysiska planeringen; regionalplan, översiktsplan, områdesbestämmelser, detaljplaner och bygglov. Vidare skall alla beslut, enligt PBL, följa naturresurslagen (NRL).

NRL brukar kallas för en paraplylag för hushållning av resurser. Det handlar alltså inte om något skydd, inget bevarande. Däremot skall NRL se till att all mark- och vattenanvändning används på bästa möjliga sätt ur miljö- och hushållningssynpunkt. Det är alltså de allmänna intressena som skall tillgodoses och man är skyldig att ta hänsyn till naturresurserna inför planerad markanvändning. I vissa fall kan resurserna vara av riksintresse och har då ett särskilt skydd.

Grunden för PBL är att det är kommunernas uppgift att väga olika intressen mot varandra, så att mark- och vattenområden används till de ändamål de är mest lämpade för, och så att de främjar god och långsiktig hushållning ur ekologisk, social och samhällsekonomisk synvinkel.

Genom dessa lagar ger man alltså kommunen instrument för planering och genomförande. Exempel på instrument för planering är t.ex. kommunens översiktsplan. Där kan kommunens långsiktiga inriktning redovisas, när det gäller mark- och vattenanvändningen. Här redovisas också hur kommunen avser att behandla de nationella intressena. Översiktsplanen är inte bindande, utan den kan ses som en överenskommelse mellan stat och kommun, och också som en överenskommelse mellan kommunen och dess innevånare.

En detaljplan är ett juridiskt bindande avtal under en viss tid mellan kommun, grannar och markägare. Eftersom kommunen har planmonopol, är detta ett viktigt instrument för planering och genomförande. Om en exploatering t.ex. är beroende av att detaljplanen förnyas så har kommunen en god förhandlingsposition, eftersom man då i den nya detaljplanen kan reglera byggandet. T.ex. kan exploatören åtas att ansluta fastigheten till fjärrvärmenät.

Kommunen kan också besluta om anstånd till en exploatering, som kommunen menar kommer att belasta miljön för mycket, i två år. Då kan kommunen under tiden ändra detaljplanen för att sedan avslå bygglovet.

Kommunen kan också välja att göra vissa områdesbestämmelser som är juridiskt bindande. Dessa bör gälla en eller ett par frågeställningar som är angelägna för framtiden.

Kommunen har också tolkningsföreträde när det gäller tillämpningen av naturresurslagen. Alltså har den kommun som medvetet försöker planera för ett genomförande av en god hushållning med resurser stora möjligheter att påverka beslut av andra myndigheter.

Till abirs hemsida