Historia är för mig vårt mänskliga kulturella arv. Jag läser mänsklighetens historia. Mina förfäders historia. Eller snarare mina förfäders tillgängliga historia. För mig är det viktigt. Speciellt när jag inte tror att vi har förändrats biologiskt eller mentalt de senaste hundra tusen åren. Det vi har åstadkommit idag beror inte på att vi på något sätt är bättre än våra förfäder utan på att vi har kunnat bygga på deras kunskaper.

Historia är alltså för mig ett sätt att lära känna mig själv och vår tid. Ett sätt att få reda på varför saker ser ut som de gör idag. Varför vi tänker på ett visst sätt och hur det tänkandet uppstod.

Jag tror att historien är unik. Jag tror alltså inte att vi på något sätt kan förutsäga framtiden. Jag tror egentligen inte på någon slags återkommande regelbundenhet i historien, annat än den vi själva lägger på. Det behöver i sig inte vara fel, kanske kan det hjälpa oss att förstå historien bättre. Men det är inte det jag är ute efter när jag läser om forna tider.

Det talas ofta i vetenskapliga sammanhang att man måste ha en tes eller tro på någonting innan man sätter igång sina studier. Det skall ge ett bättre resultat har jag förstått. Jag antar att det också är därför vi fick den här uppgiften i hemläxa. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför. Jag tror inte att jag håller med.

När jag läser vill jag ha sinnet öppet för nya intryck. Jag vill inte leta efter saker som skall bevisa eller motbevisa min så kallade tes. Vad jag vill är att är att lära känna mig själv och mänskligheten. Jag tänker mig det som att bli vuxen eller mogna. Vet man vem man är och känner sig själv kan man ta mer ansvarsfulla beslut baserade på tidigare erfarenheter. Lär man känna mänsklighetens historia kan vi kanske lära oss och använda oss av den när vi fattar beslut rörande framtiden.

En av anledningarna till att jag inte har en tes eller teori när det gäller min historiesyn är att jag helt enkelt tycker att mänskligheten, trots att vi gjort många framsteg på många områden, någonstans har hamnat på fel spår. Det spåret började någon gång när vi blev bofasta enligt min mening. Så även om vi har lyckats utveckla oss kulturellt på många områden så har det också inneburit orättvisor och förödelse på andra områden. Kanske är vi fortfarande barn som försöker hantera komplexiteten i ett bofast civiliserat samhälle.

Så när jag läser historia letar jag inte efter idealsamhället. Jag letar inte efter tecken som kan ge mig kunskaper om vart vi är på väg. Jag vill lära känna mig själv och mänskligheten så att vi slipper göra om gamla misstag och kanske så småningom skapa någonting nytt.