Seminarium 2 Samhällskunskap 20p

Litteratur: Nordlund: Television och Socialisation

Inom all forskning finns det outtalade eller uttalade teorier om det man forskar om. Man kanske skulle kunna kalla dessa teorier för paradigm. Eller sätt att se på verkligheten. Användarperspektivet skulle man i så fall kunna kalla för ett uttalat paradigm. Alltså ett grundläggande förhållningssätt en del forskare använder sig av när man forskar inom massmedia.

Användarperspektivet bygger på att individen använder sig av media för att tillfredsställa behov. Det kan vara sådana behov som endast kan tillfredsställas genom mediet, eller behov där mediet används som substitut för andra kanaler, mediet blir ett så kallat funktionellt alternativ.

Kortfattat skulle man kunna säga att medierna tillfredsställer vårt behov av information, så att vi kan förstå omvärlden. Medierna tillfredsställer också vissa känslomässiga behov (jmf katarsis) och behov som kan stärka individens självförtroende. Medierna kan också ge oss verklighetsflykt och ställföreträdande umgänge.

Dessutom menar de som använder sig av detta perspektiv att man som medieavändare är både målinriktad när det gäller att tillfredsställa dessa behov och medveten om dem. Detta innebär i sin tur att massmedierna egentligen inte kan övermanna oss med sitt utbud, utan att utbuden härstammar från de grundläggande behoven som användarna har.

Det är det senare, målinriktning och medvetenhet som Nordlund invänder sig emot lite grand. Och den kritiken är så vitt jag ser befogad. Det är inte lätt att veta hur pass medvetna vi är. Dessutom borde det vara ganska uppenbart att media också kan generera behov.

Annars kan man givetvis tycka att användarperspektivet är ett ganska självklart perspektiv. Dessutom är det ett positivt perspektiv, där man ser människan som en aktiv, planerande och reflekterande varelse.